Innan jag fick mitt andra barn kändde jag en enorm skräck. Jag var så rädd för att min kärlek till det första barnet på något märkligt sätt skulle "dela upp sig". Att det liksom skulle tas kärlek från honom för att gå över till barn nummer två...

Som om kärlek bara fanns i ett bestämt mått, och att det som fanns till godo var det man fick dela upp mellan alla man skulle känna kärlek till.

Kärleken till ett barn överrumplar ju varje människa fullständigt. Och första gången är man totalt omedveten om vad som komma skall.

Men när man väl får barn nummer två inser man ju hur dumt det låter...

Visst är varje individ speciell, med sina alldeles egna säregenskaper. Men varje barn är lika älskat. Kärlek finns i outömlig mängd.

Tänk på hur mycket du äskar ditt barn. Tänk dig den väldiga kärleken i en uppsättning på fem...

Så stor kärlek får jag uppleva varje dag! Vilket privilegium....

99 mms endastgossar

Jag satt och läsate igenom dagens tidning nu på morgonen, då slog det mig när jag bläddrade förbi sportsidorna, att hur kommer det sig att alla som kommer långt och "lyckas" i sin gren, ser så himla bra ut?! Nästan alla riktigt framgångsrika sportfånar har ett helt okej utseende.

Tänk Zlatan, Kajsa Bergqvist, Peter Forsberg (helt okej), Tiger Woods m. fl. Då börjar man ju undra hur det kommer sig?

Är det helt enkelt så att omgivningen idoliserar dessa framgångrika individer så till den grad att vi upphöjer dem fullständigt? Att vi inte längre ser dem som människor av det vanliga folket, de blir helt enkelt snygga bara för att dem är dem de är?

Eller, börjar jag fundera, är det så att det bara är människor som vet att de ser bra ut och som är trygga i sig själva, som tror på att just de kan lyckas. Och som då, förstås, gör det!

Om man inte tror på sig själv kommer man ju bevisligen ingenstans.

Förresten kunde jag inte finna medlemsantalet inom Asatrossamfundet...

Så blir det åter dags för vardag och allt som det bär med sig. Måndagar betyder träslöjd för älsta sonen. Som bekant är det ju något han började med för bara några veckor sen, men nu är första alstret klart. En smörkniv som slipats in i det oändliga... Spännande att få se den imorgon!

Pappa är nog lite nyfiken på att se om det är någon av gossarna som kommer att ärva hans snickaranlag. Det var ju något som märktes på honom själv redan på de första lektionerna i träslöjd. Han var något i särklass enligt lärarna...

Idag har vi suttit och myst på vår nya altan i SOLEN! Det var riktigt varmt ett tag på eftermiddagen. Jag som har väldigt svårt för värme fick springa mellan solstrålarna för att inte kolavippen. Lille D och Sa var de enda som var hemma då, de andra var och handlade lite i Nyköping.

Jag gav de varsin stor bygghink med vatten. Och det tog inte många sekunder innan Lille D hade satt sig i sin. De hade så skönt i plasket!

Tänk att barn och vatten är så gulligt att se...

Nu börjar syrenerna blomma och om man trycker ansiktet mot busken kan man redan känna den mest underbara doften av sommar. Det är endast ett par veckor kvar tills sommarlovet och nu börja almanackan fyllas med allt klasserna ska hinna med så här på slutet. Det ska vara brännbollspicknick och grillkvällar, öppna hus och utvecklingssamtal.

Avslutningen ska sen firas med pompa och ståt....

99 mms endastgossar

Ja inte får man nån sovmorgon när det är projekt på gång i alla fall!

Gubben är mer värd ett par timmar till som har jobbat så hårt varje ledig stund denna långhelg. Igår fick han däcket klart och det är helt fantastiskt fint!

Nu är det lite prioritet med ett staket...

 Men idag kan vi äta ute utan att det ska behöva vara trångt. Så mysigt!

Igår kväll hade killarna så kul på nya altanen att de nog hördes över hela grannskapet. De tog alla dynor till stolarna och hammocken och lade dem i en stor hög. Sen tog de sats och sprang hoppandes ner i dynhögen.

Det som sen gjorde det hela så fantastiskt roligt var ju att lille D också följde deras exempel. Han tog sats med sina små knubbiga ben och sprang så pyjamasen fladdrade. Sen kastade han sig handlöst över kuddarna. Och alla storebröderna klappade händerna och skrattade...

De hade så kul och var så söta!

Det är sådana stunder man är så lycklig över att ha kunnat ge sina barn en så stor syskongemenskap!

Jag har jobbat en del inom äldrevården och en gammal dam kommer jag speciellt ihåg. Var gång hon fyllde år eller bara hade namnsdag kom hela syskonskaran. Ibland även några barn och barnbarn. Och det var så underbart att se denna gemenskap så långt upp i åldern.

Saken var ju den att de var sju syskon, så det blev en stor träff varje gång!

Det vill jag ge mina barn.

Nu vill asatroende i Sverige få separata begravningplatser. Det ska tydligen ordnas i både Norge och Danmark.

Jag blir häpen bara av tanken på att det finns asatro kvar i levande form!

Asatron i norden fick ju lämna plats för kristendomen för lite drygt tusen år sen. Då hade det redan gått tusen år sen Jesus föddes. Ska vi byta tro vart tusende år....?

Och hur spridd ska en tro vara för att tas på allvar? Räcker det med några tusen anhängare? Hur många kan det finnas i Sverige, det måste jag nog ta och kolla upp....

Nu börjar helgen lida mot sitt slut... Idag kommer vi ha besök hela dagen, så det kanske inte hinns med så mycket skruvande. Men kan vi jobba ordentligt i morgon så borde vi hinna få dit all trall i alla fall.

Det skulle ju vara så kul om det höll sig till sol idag så vi kunde ta en glass i Trosa hamnen. Jag har faktiskt inte varit där på ett par år minst! Konstigt va... Här bor man precis intill detta semesterparadis, men jag tar mig aldrig dit. Nej, jag är inte mycket för dessa folksamlingar som alltid bildas där. Fast tidigt på säsongen kan det vara trevligt...

Glass är ju alltid gott, kan nog äta hur mycket som helst. Jag och min lilla mormor är nog de största glassfanatikerna som finns!