Jag läste just att det är väldigt olika med diagnostiseringen av barn i olika kommuner och landsting. Jag kan själv säga att jag känner mig väldigt kritisk till alla dessa diagnoser som finns att sätta på barn. Visst görs det enorma tester och samtal, och psykologerna är säkerligen väldigt kompetenta och kunniga. Men eftersom det ändock är så pass abstrakta symtom kan jag känna att det ofta händer att föräldrar nästintill "tjatar" till sig en diagnos. Fast med tanke på att det krävs en diagnos för att skola och myndigheter ska ta sitt ansvar och ge barnet exakt den pedagogik och vård som det behöver, kan jag ju förstå det.

I min drömvärld finns inga diagnoser för barn med lite olika sätt att hantera världen. Varje barn är alldeles unikt och ska bemötas med precis den typ av pedagogik som just det barnet kan ta till sig.

Det spelar inte någon roll i vilken ålder du är eller hur långt du har kommit.

Det enda som betyder något är att du är på väg i rätt riktning i din takt på ditt sätt......

Om en dryg vecka kommer gräsmattan, så nu börjar det bli bråttom att få i ordning allt annat. Just nu har vi ett par stora jordhögar där ute som ska krattas och slätas ut. De har väl blivit välvattnade nu också....

Jag har en förhoppning om att allt annar verkligen ska vara klart när mattan kommer, så är det helt finito sen. Det blir nog en häftig före/efter-effekt med en rullgräsmatta. POW så är det klart liksom!

Jag kom faktiskt iväg till Trosa för ännu en liten shoppingrunda igår. Jag fick tag på en hel del. Nu har alla avslutningsbarnen nya snygga kläder att ta på sig när det är dags. Hoppas det blir varmt väder utan regn....

Så nu har jag fått min shoppingdos för ett tag. Fast det blev ju inget till mig själv förstås. Men jag klarar mig nog ett tag till....