Legoland är det bästa som finns! Det gick så bra att komma dit, vägarna var perfekta. Mycket bättre på danska sidan än i Sverige. Hotellet var lyx, det låg till och med lego på kudden!! Det stod stora legogubbar överallt och det gick att gå in och ut ur legoland hur som helst.

I killarnas korridor stod en gigantisk Darth Vader. Jag får lägga in bilder så fort jag kan, så får ni se.

Resan härifrån tog fem timmar, med stopp för mat och glass.

Jag fick en jättevacker ros av dem när de kom, i lego så klart!

Det var helt fantastiskt vilka lyriska och glada barn det kom hem igår kväll. Och lego hade de fått förstås, pappa kan inte hålla sig. Legoshoppen var tydligen något  helt otroligt.........

Nu byggs det lego i det oändliga, får se om vi lyckas få nåt annat gjort idag....

Jag har varit mycket förvånad över tomheten på en annars mycket välfylld camping. Jag har läst så mycket om att denna lågkonjuktur vi befinner oss i kommer resultera i en husvagns- och tältboom. Det är inget jag har kunna se. Det har inte varit många husvagnar på vägarna och på campingen här är endast halvfull. Och ändå är det på toppen av högsäsongen. Peak, som de kallar det här....

Mina älsklingar kommer hem sent någon gång ikväll. Och jag längtar såååå!

Vi har aldrig varit så mycket för det där med barnvakt. Vi gör hellre saker tillsammans med barnen än på egen hand. Det är egentligen bara då det kommit nytt barn som vi varit tvugna att ha barnvakt.........

Så jag trivs bäst med att ha mina barn omkring mig! Och snart är alla samlade igen.

Sitter och tittar på alla människor som lever omkring på campingen. Varför sitter inte jag ute med en god bok eller nåt? Det är sånt man drömmer om i vinterrusket, men nu när det är passligt, finns inte den känslan kvar.

Jag sitter helst inomhus när jag är ensam. När man är med vänner är det en annan sak. Då är det verkligen mysigt att bli kvar ute i det längsta.

Jag längtar efter min familj...............

Så sitter jag här med endast en gosse bredvid mig. Pappsen har dragit med de stora nu på morgonen och lille D sover efter lunchen. Vi har fyllt på vattnet i husvagnen, varit på hundpromenad, diskat och ätit lunch. Tvätten hänger på tork efter en kräkolycka igår kväll.................

Och nu har jag inget att göra och alldeles lugnt omkring mig!

En mycket ovanlig situation må jag säga. Jag vet inte riktigt om jag tycker det är trevligt eller ej................Vad ska man göra när det inte finns något att göra? Regnar gör det också, annars hade jag naturligtvis gått ut och gått.

Vad gör alla människor? Vi har byggt bilbana och ritat. Dammsugit och....

Ja, ja. Det kanske är bra att ha tråkigt ibland...

När jag var liten var min absoluta favoritsaga "Lycklige Alfons Åberg". Den sagan då det precis har varit julafton och allt det roliga är över. Farmor städar och skrattar bara åt Alfons och Pappa som har så tråkigt. De vill ha roligt jämt! Men då säger farmor att det skulle betyda att de aldrig skulle ha kul. För om man aldrig har tråkigt så vet man inte hur roligt det roliga är!

När jag var liten hade jag många perioder då jag inte var så lycklig. Och då var min stora tröst just det faktumet att det måste betyda att jag skulle få många lyckliga stunder i framtiden............

Och tänk så rätt jag hade!

Det behövs smärta ibland för att man ska känna hur underbart skönt det är när det inte gör ont............

För som min mamma alltid brukar säga: "Det är så skönt när det går över!"

Jag sitter och myser för mig själv, två små febriga barn sover. Pappan är med de tre stora och fiskar krabbor i den vackraste hamnen i detta land, tror jag. Kan ni gissa var??

Farmor och farfar vaktar hus och nya gräsmattan. Vi for i torsdags och mellanlandade vid en ruin som benämns med "hus". Kan någon lista ut var det var?

Igår kom vi fram till denna, vår favorit bland vackra platser i vårt avlånga land. Gubben ska med de stora, det vill säga tre stycken, till Legoland imorgon. Jag blir kvar med de två minsta. Som naturligtvis har dragit på sig feber!! Varför ska det alltid vara någon som måste bli sjuk?!

Det blir väl så när man är många............

Sen måste vi komma iväg på vandring på lederna här omkring. Det är nog det mest underbara jag vet. På med ryggsäckar och sköna skor, och sen iväg och vandra hela dagen. Det blir säkerligen milen minst per tur, förmodligen mer.

Min treåringen är just nu inne i en period då det tycks som om ljud från mamma och pappa inte lyckas ta sig in i hans öron. Han kan sitta och glo rakt igenom mig när jag vill honom något eller så kan han lyssna mycket mottagligt och svara förståndigt "ja,ja, det ska jag." Och sen vänder han på klacken och springer rakt åt andra hållet och gör inte alls som vi kommit överens om.

Det är väl den här tiden många envisas med att kalla för "trotsåldern".

Det gör inte jag..........Trots är något man gör medvetet. Och för att trotsa mig måste han förstå vad som förväntas av honom. Men det är just precis det en treåring inte ännu har hunnit lära sig! Vi vuxna börjar plötsligt förvänta oss att barnet ska lyssna och göra som vi säger. Men barnet har ingen aning om någonting. Det vet inte att det ska göra som vi vill och begriper definitivt inte heller varför!!

Och det är det vi måste visa och lära in............

Jag vill kalla det för en läralyssna-period.

Förklara, förklara och förklara igen.

Nu vill jag att du gör så här..... För att....... Om du inte gör så kan det bli så här..............

Om vi är ute och går med hunden t.ex., vill jag att treåringen håller i vagnen när det händer för mycket runt omkring. Som bilar och så.

När han sen får springa iväg en bit själv förklarar jag att han måste lyssna och stanna när jag ropar. "Annars kan jag inte låta dig gå själv, då får du hålla i vagnen igen." Och han är så noga med att lyssna, för då vet han att han får gå själv mer.  Och det är något jag tidigt lärt alla mina barn. Att om de visar att de lyssnar och gör som jag säger, så känner jag att jag kan lita på dem och då ge dem större ansvar och frihet.

Ju duktigare hunden blir på inkallning, desto längre bort blir den tillåten att springa................