Så var helgen till ända.

Bror kom med tjej och dotter tillsammans med syster med en dotter, redan på fredagen. Vi hann få en trevlig kväll med middag och soffslöande innan dopdagen.

Dopet blev jättebra, så klart med en svågerpräst, och vacker skönsång som inte fick tårarna att stanna inne.

Vi firade tioårig bröllopsdag dagen innan dopet, så en av låtarna var aningens dedikerad till det faktumet. Och det var mycket stämningsfullt, i alla fall för oss... 

Sen var det grillning och massa gott, vilket visade sig vara uppskattat. Det slukades från stora fat.Jag var rädd att jag ordnat med alldeles för mycket, men det fanns det ingen risk för. Det mest gick åt.

Till sist tårta och den obligatoriska presentöppningen.....

Lille D satt på bordet och fick ett paket i taget. Han var gudomligt söt!

Jag hjälpte honom med de små smyckesaskarna, men han tittade mycket noga och var väl medveten om att de var till honom.

Folket stod runt bordet och tjattrade så det var svårt att göra sig hörd.

Men tänk att det är stunder jag njuter av......att riktigt kunna höra att människor har trevligt!

Det minns jag så otroligt väl från vårt bröllop, att jag kunde stanna upp och bara lyssna......... på allt pladder runt omkring. Tänk vad tråkigt det är med fester där ingen vågar yttra ett ord. Än mindre råka hosta eller resa sig för ett toabesök.

Jag ska se till att få in lite bilder så fort jag kan, men inte nu.....

Jag måste sova lite, trött, trött, trött...........