En sann lycka känner jag för denna kyla som sakta svept in oss i varmare tröjor denna vecka. Blåsten kunde dock få mojna lite...............

Det är skönt att kunna andas ordentligt och inte hela tiden bli värmeförlamad. Promenaderna till skolan på morgonen väcker verkligen liv i både mig och alla barnen, det ger en stärkande start på dagen.

Men trots allt detta är jag uppiggande, är jag trött, så trött. Det är en omställning att dra igång terminen med alla rutiner och tidiga mornar och läxläsningar.

Barnen är alla glada över skolan, till och med min största. Peppar, peppar!

Jag kan känna en viss nervositet över hans utsatthet som ett år yngre än alla andra. Men han är ju gammal klasskamrat med åtminstone hälften av dem.........Han själv säger att allt är bra, så jag får väl lita på det.

Lilleman som börjat sexårsklassen är bara nöjd och glad. Äntligen kan han känna sig som en av de stora!

Sen är det så roligt att han har fått storebror P´s förra fröken, och storebror P har i sin tur fått äldsta brorsans förra fröken. Så alla är de välbekanta och omtyckta dessutom........

Jag vet att många anser det vara en nackdel med "ärvd" fröken, men jag får väl återkomma med min åsikt efter någon termins erfarenhet eller så.

Än så länge känns det bara positivt!