Har en liten knodd som ligger med magont i soffan. Kräkts hela natten och är så liten och ynklig han kan bli..............

Inte roligt, men det går ju över.

Det blev med andra ord en lugn dag i hemmet. Funderar på att starta ett litet bakmaraton. Bara enkelt, för skojs skull.

Tänker börja med något bröd av nå´t slag. Har letat på recept.nu och hittat ett riktigt basrecept på små brödbullar från Per Morberg.

Säkert inte någon nyttig variant, men det struntar jag i!

Jag skulle vilja få laga strömmingslåda någon gång, fast det skulle innebära att den större delen av familjen lämnade bordet lika hungriga som då de satte sig. Det är bara jag som tycker om sånt. Samma sak med rätter som tunga och lever..........

Vi drog med hela klanen till Grönan igår och hade the time of our life!

Åkband på alla och in i varje kö.......inte riktigt kanske, men nästan.

Vi tog "vilda musen" nästan det första vi gjorde. Och den tuffaste av dem alla fick jag bära därifrån! Hade jag aldrig trott! Den mjukaste visade sig istället vara en riktig hårding...............

Det var så fantastiskt kul att få se denna sprudlande glädje hos alla barnen!

Men att det är så mycket folk där nu för tiden är högst förvånande....Det var aldrig så långa köer när jag var liten. Men det är en aning fräschare nu också, om det nu kan ha nå´t med saken att göra.....

Annars här hemma håller min kära make på att drivas till vansinne av vår nioårige son. Han lyckas nämligen inte ens i närheten slå gossens tid i att lösa "Rubiks kub". Mannen har lyckats slipa ner sin tid till 3.05min, men gossen har grejat den på 2.45min

Det är så härligt att gubben äntligen har fått känna på lite motstånd!

Men vi får väl se vem som slår vem i slutändan..........för det snurras på dessa kuber i det evinnerliga just nu.

En sann lycka känner jag för denna kyla som sakta svept in oss i varmare tröjor denna vecka. Blåsten kunde dock få mojna lite...............

Det är skönt att kunna andas ordentligt och inte hela tiden bli värmeförlamad. Promenaderna till skolan på morgonen väcker verkligen liv i både mig och alla barnen, det ger en stärkande start på dagen.

Men trots allt detta är jag uppiggande, är jag trött, så trött. Det är en omställning att dra igång terminen med alla rutiner och tidiga mornar och läxläsningar.

Barnen är alla glada över skolan, till och med min största. Peppar, peppar!

Jag kan känna en viss nervositet över hans utsatthet som ett år yngre än alla andra. Men han är ju gammal klasskamrat med åtminstone hälften av dem.........Han själv säger att allt är bra, så jag får väl lita på det.

Lilleman som börjat sexårsklassen är bara nöjd och glad. Äntligen kan han känna sig som en av de stora!

Sen är det så roligt att han har fått storebror P´s förra fröken, och storebror P har i sin tur fått äldsta brorsans förra fröken. Så alla är de välbekanta och omtyckta dessutom........

Jag vet att många anser det vara en nackdel med "ärvd" fröken, men jag får väl återkomma med min åsikt efter någon termins erfarenhet eller så.

Än så länge känns det bara positivt!