Direktlänk till inlägg 24 november 2009
Något man så länge saknat, sörjt över i så många år.
Plötsligt kommer det till en och saknaden kan läggas åt sidan.....
Går känslan av sorg genast bort? Eller finns ärren av saknaden kvar?
Som en skorpa som kliar konstant, fastän såret är läkt.
Blir själen van vid känslor som etsar sig fast under för lång tid?
Eller kan man tro att då tomheten fylls, släpper sorgen?
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 | |||||||||
|