Lyssnade till min Jill Johnsson-julskiva från ett par år tillbaka. Sista låten är såååå mysig. Tyvärr hittade jag den inte på youtube, men den fanns i en annan version. Som kommer från en i övrigt också mycket bra film.....

http://www.youtube.com/watch?v=htSXKYs8sQM

ÄNTLIGEN! Nu är minusgraderna här och leran är hård som betong. Inga nersmutsade skor, nu kom vinterkängorna fram. Glittrande frosttäckta gräsmattor och vita trädgrenar. Klarblå himmel och skinande sol.

Åh, vad livet kan va underbart.......

Som stallboskap som med våld vill tillbaka in till sina boxar, även i en våldsam brand.

Så lever också vi människor med våra vanor, normer och rutiner.

Det krävs mycket för att få någon att komma till insikt om en dålig vana. Att kunna vända det betrodda till något opålitligt, det goda till något ont.

Som ett barn som till hundra procent är övertygad om att allt som kommer ur mammas och pappas munnar är alldeles sant. Otvivelaktigt litar på allt de säger.

Styrkan måste vara enorm för att kunna släppa tilliten och våga inse att de kan ha fel. Då finns risken för att även en del respekt blir kantstött.....

Man vill hellre hålla fast vid den gamla sanningen än börja tvivla, och sakta se fler och fler små sprickor i fasaden. Det kan länge vara lättare att försöka spackla igen de där sprickorna och söka förklaringar till alla småfel..

Till slut hoppas jag ändå att vi alla vågar se sanningen i vitögat och stå starka inför sanningen. Våga tvivla, se hellre det onda för vad det är och vänd om. Gå hellre tyngda åt andra hållet än att stanna trofast vid något felaktigt. 

Ser du sanningen har du makten.........