Direktlänk till inlägg 8 december 2009
Storebror och lillebror var på judo ikväll. Något som jag sett vara mycket bra för speciellt storebror. Han är en väldig mjukis och mår bra av att få träna på närkontakter och motstånd.
Men idag gick det vilt till under brottningen, hans motståndare landade slutligen på honom med armbågen i storebrors mage. Luften gick alldeles ur honom och man kunde se att det gjorde väldigt ont. Tårarna rann, han var likblek och jag trodde han skulle kräkas.
Min första reaktion var att närma mig honom, för hela mitt inre exploderade i en vilja att trösta, krama, vagga. Men jag hann knappt fram innan tränaren var där och vände storebror mot sig. Jag varnade dock för lättkräkande mage, så han gick ut i skovrån med honom. Där pratade de en stund och tränaren visade hur han skulle hålla armarna uppåt för att kunna andas lättare.
Det var säkerligen bra gjort av tränaren, jag har fullt förtroende. Men det är så jobbigt att se sitt barn så ledset och i smärta och inte få "ta hand om".
Storebror kom och satt en stund sen, det gjorde nog ont ett tag. Men sen vågade han sig in på mattan igen. Tack och lov. Man vill ju inte gå därifrån mitt i ett misslyckande, det ska ju slutas när det är som roligast........
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
|||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|