Att jag kan ha blivit så lyckligt lottad!

Mina barn spelar spel så glatt tillsammans och julen står inför dörren med vinterrocken på. Lovet är påbörjat och känslan av avkoppling börjar så sakta inta min kropp.

Vad underbart livet är!

Julklappar slog vi in igår, ungefär hälften. Och imorgon kommer min högt omtyckta barndomsvän, som jag olyckligt nog inte sett på mer än ett år......

Det ska bli sååååå mysigt!

Vi hade en dröm om att låta våra barn växa upp med en tradition av pepparkakebak tillsammans. Men som bekant blir allt inte som man tänkt sig. 

Och då vi bor tio mil ifrån varandra har vi inte oddsen på vår sida. 

Nu har livet dock gjort sig en tväromvändning för hennes del. I positiv anda. Och vid större livsförändringar kan mycket ske. Kanske vår kontakt också kan få sig en liten knuff som får det att förändras i grunden........

Det skulle vara välkommet från min sida.

Det är alltid skönt med de som känner en utan och innan. Man behöver inte tänka då, de förstår i alla fall.......

Igår var vi ute i snön på gården allihop. Och snön ligger ju djup, lätt en halvmeter på sina håll. Minst. 

Så vi var ju tvungna att gräva oss fram. Och till slut började en riktig labyrint arta sig. Så den fortsatte vi på. Riktigt kul såg det ut när lille D stapplade fram där i sina tjocka vinterkläder och knappt syntes bakom vallarna.

Vi hade dock en liten ginare som tog sina skutt lite hur som helst. En fyrbent rackare.

Han såg ut som en liten kanin där han hoppade fram.....

Det blev en härlig promenad till skolan denna morgon! Bitvis fick killarna hjälpa mig att ploga framför vagnen, men det gick bra det med.

De har avslutning idag, så om en timme ska de hem igen. Knasigt att de inte kunde ta avslutningen i fredags, det här känns ju lite fånigt. Att bryta upp en hela vecka bara för denna lilla timme. Men det har väl med dagar och skoltimmar att göra....

Vi har en trasig pulka och en snörlös pulka här hemma. Så jag och Si pratade på vägen hem om hur vi skulle ta snöret från den trasiga och sätta på den snörlösa. Då skulle vi ju få ihop en hel pulka.

Men frågan var var pulkorna kunde vara? Hade killarna ställt upp dem vid garageporten som de bör, eller låg de gömda under snön någonstans?

Si berättade då att den trasiga stod faktiskt vid hans cykel.

-Bra, sa jag, då vet vi det. Var står då din cykel?

-Vid sparken, svarade Si mig då.

-Och var står då din spark?, undrade jag.

-Men, den står ju vid pulkan och cykeln!

Hmmmmm, dum fråga kan man ju tycka när man inte är mer än snart fyllda fyra.

Men rätt hade han ju absolut. Vi fann alltihop och har nu en väl fungerande pulka som till och med glider över snön.