Om jag trodde jag hade julstädat så får jag minsann tänka om. Efter brandmännens genomfart finns det sotfläckar överallt. De måste ha petat med sina svarta fingrar överallt tycks det.

Ja, ja. Inte mycket att göra åt. Tur att det inte var värre!

Idag måste vi göra en liten inhandling också. Det finns ännu ingen skinka i detta hus... Det är till att kommit ur balans måste jag säga.

Gubben och äldsta sonen var på bio igår kväll. Sena föreställningen. Avatar...i 3D.

Den var graderad från 15 år först, men sänktes till en gräns på 11 år. Då är det möjligt att se den från 7 år i vuxens sällskap. Sonen är nio.

Hmmmmmm..........Detta skulle inte tillåtits i denna familjen för tre år sen! Konstigt hur regleringar förändras i en barnfamilj allteftersom fler barn anländer och de äldre åldras.

Men nu for de i alla fall. 

Fast det visade sig faktiskt inte vara något för vår nioåring ändå. Inte det där med 3D åtminstone. Han fick en väldig huvudvärk och yrsel. Så de fick gå ut den sista halvtimmen. Och missade slutet. För dyra pengar........

Så går det.................

Natten fick vi spendera till viss del i bilen. Vi fick nämligen lite väl mycket eld i vår kamin. Så där så det slog stora lågor ur skorstenen.

Mannen låg tack och lov i soffan, fast klockan var mer än vanligt. Han kunde höra att det inte lät som det skulle från vedspisen. Till slut blev han rädd och sprang ut och tittade, då kunde han se tre meter höga lågor slå upp ur skorstenen!

Paniken var ett faktum och han rusade in och skrek åt mig att ta upp barnen, det brinner!

Jag, som sov, virrade mig yrvaket ur sängen och tittade mig omkring. Ingen eld kunde jag se. Men då såg jag min man utomhus, med telefonen i handen, tittandes mot taket. Och i hans ögon syntes allvaret.

Upp med barnen på ett någorlunda lugnt sätt. Vill inte skapa panik hos dem i onödan.

Sen satt vi alla inomhus på trappan och väntade på brandkåren. Röklukten kunde knappt anas och vi ville inte ut i minus 15 grader hur som helst. Bilen stod på värmning och så fort brandbilarna rullade in på gatan gick vi ut till bilen.

Sen var det bara att vänta på att brandkillarna fick göra sitt.

Och det tog sin lilla stund, men sen visade det sig att faran var över. Min man hade haft huvudet på skaft och strypt syretillförseln totalt till kaminen. Och då hade branden gett sig direkt. Så det blev inget mer. Lyckligt nog.

Men eldförbud innan sotaren kommit fick vi. Och honom kunde vi få hit redan idag. Så nu är allt som det ska igen....

Första dagen på lovet...........betyder det att resten kommer bli underbar eller gå i samma tecken?

Att jag kan ha blivit så lyckligt lottad!

Mina barn spelar spel så glatt tillsammans och julen står inför dörren med vinterrocken på. Lovet är påbörjat och känslan av avkoppling börjar så sakta inta min kropp.

Vad underbart livet är!

Julklappar slog vi in igår, ungefär hälften. Och imorgon kommer min högt omtyckta barndomsvän, som jag olyckligt nog inte sett på mer än ett år......

Det ska bli sååååå mysigt!

Vi hade en dröm om att låta våra barn växa upp med en tradition av pepparkakebak tillsammans. Men som bekant blir allt inte som man tänkt sig. 

Och då vi bor tio mil ifrån varandra har vi inte oddsen på vår sida. 

Nu har livet dock gjort sig en tväromvändning för hennes del. I positiv anda. Och vid större livsförändringar kan mycket ske. Kanske vår kontakt också kan få sig en liten knuff som får det att förändras i grunden........

Det skulle vara välkommet från min sida.

Det är alltid skönt med de som känner en utan och innan. Man behöver inte tänka då, de förstår i alla fall.......

Igår var vi ute i snön på gården allihop. Och snön ligger ju djup, lätt en halvmeter på sina håll. Minst. 

Så vi var ju tvungna att gräva oss fram. Och till slut började en riktig labyrint arta sig. Så den fortsatte vi på. Riktigt kul såg det ut när lille D stapplade fram där i sina tjocka vinterkläder och knappt syntes bakom vallarna.

Vi hade dock en liten ginare som tog sina skutt lite hur som helst. En fyrbent rackare.

Han såg ut som en liten kanin där han hoppade fram.....

Det blev en härlig promenad till skolan denna morgon! Bitvis fick killarna hjälpa mig att ploga framför vagnen, men det gick bra det med.

De har avslutning idag, så om en timme ska de hem igen. Knasigt att de inte kunde ta avslutningen i fredags, det här känns ju lite fånigt. Att bryta upp en hela vecka bara för denna lilla timme. Men det har väl med dagar och skoltimmar att göra....

Vi har en trasig pulka och en snörlös pulka här hemma. Så jag och Si pratade på vägen hem om hur vi skulle ta snöret från den trasiga och sätta på den snörlösa. Då skulle vi ju få ihop en hel pulka.

Men frågan var var pulkorna kunde vara? Hade killarna ställt upp dem vid garageporten som de bör, eller låg de gömda under snön någonstans?

Si berättade då att den trasiga stod faktiskt vid hans cykel.

-Bra, sa jag, då vet vi det. Var står då din cykel?

-Vid sparken, svarade Si mig då.

-Och var står då din spark?, undrade jag.

-Men, den står ju vid pulkan och cykeln!

Hmmmmm, dum fråga kan man ju tycka när man inte är mer än snart fyllda fyra.

Men rätt hade han ju absolut. Vi fann alltihop och har nu en väl fungerande pulka som till och med glider över snön.

Fyrhjulsdrift är bra att ha under ett fåtal veckor under året. Men DÅ är det väldigt bra! 

Farfar ligger i diket, gubben fixar med stora bilen.

Tänk vilka kontraster vi har i vårat underbara land! Nu kan man inte ens förstå sig på hur det var under sommarmånaderna, när jag nästan avled av värmeslag.......

Nu kan jag inte precis klaga över frostskador, vi har inte mer än sex minus. Utan nu är det bara underbart skönt ute! Men kontrasterna är likväl upplyftande. Inte en chans att man hinner tröttna liksom.

Jag förstår inte hur man kan välja att flytta bort över vinterhalvåret, då när vi äntligen får lite svalka och väderombyte. Jag skulle inte stå ut med sommar året runt! Det är ju skillnaderna som gör hela härligheten.........

NU sover lillplutten,som inte är någon lillplutt längre, utan en stor kille.

Gubben stod mitt i uppstarten till glasstillverkning innan han blev tvungen att åka och dra upp farfar ur diket. Så det är väl han sysselsatt en stund med sen när han väl är tillbaka.

Vad ska lilla jag ta mig till då?

Slå in ett paket eller två kanske............

Mörkret sluter ännu tätt kring husen, men där lyktor kommer åt gnistrar snön.

Det tjocka snötäcket ligger som en ljuddämpare över världen.

Tänk att vi faktiskt får en vit jul i år! Fantastiskt!!

Ska snart börja sätta på kaffe och röra ägg. 

Det fjärde ljuset får vi också tända...........

Idag ska vi till kyrkan för att suga i oss så mycket stämning som möjligt. 

Sen bjuder dagen inte på så mycket mer. En vända till pulkabacken kanhända.

En skön slapp adventssöndag helt enkelt.

Kram på er alla!

En kväll med spel med de tre stora. Tp i disney-utgåva. 

Äldsta killen kan allt! Han tar lätt fem frågor på raken, minst.

Men jag blev så glad när andra gossen tog lika många pluppar som honom. De kom då båda som etta, annars känner han alltid sig så värdelös jämt.....

Men honom klår istället ingen på memory. De har var sitt område liksom.

Det är gosse nummer tre som inte riktigt funnit sin gangre ännu. Men det kommer väl.

Det där med spelkväll gav verkligen jullovs stämning i huset. Mysigt!

Öppnade alladinasken gjorde vi också. Och drack julmust.

Nu är jag så trött, så trött. Jag tror jag drar mig tillbaka med min bok.

God natt alla............