Det finns en plats där vägen tar slut.

Ett ställe där allting stannar.

Där kan man lugnt andas ut.

Och komma på andra tankar.

Få en liten tid av inre ro.

Se allt i ett annat ljus.

Finna styrka in en tro.

Hitta hem till glädjens hus.

Mitt i tomheten stigen slingrar sig fram.

Vart den leder är en hemlighet.

Sju timmars bilresa.......

Aningens trött i både kropp och själ.

Vem blir pigg av semester? Inte jag i alla fall.

Nu har vi åtmistone närt våra släktband ordentligt. Vi ses inte så ofta, men när vi väl ses, så blir det intensivt. Med systern min i alla fall.......

Hoppas hon har överlevt veckan.

Nu har jag fått igång ett par tvättmaskiner, men har flertalet väskor att packa upp. Det orkar jag deffinitivt inte nu, så de får vänta tills imorgon.

Igår var det fika hos pappsen min. Tvättäkta herrgårdsfika, hur tjusigt som helst!

Sen hann vi få en liten pratstund med dem innan det var dags för hemfärd.

Och sen har jag inte gjort mer än att packa, städa och resa hemåt......

I morgon blir det nog en lugn dag, hoppas jag. Men så fort jag tror det, så blir det tvärtom. Vi får väl se.

Det är ju det som är så spännande med att leva.....