Suck! Jag är så trött på folk som läser rampljuset och sen inte ens tar sig tid att läsa texten!

En sådan fåntratt orkar jag ju egentligen inte ens svara.........

Men om nu någon verkligen läst mitt inlägg och fått uppfattningen att jag faktiskt enbart vill ha pojkar, kan jag ju bara svara: Koppla igång hjärnan och läs en gång till!

Och Josefine som funderar på hur jag tolkade frågan kan jag svara att jag har just medvetet valt att inte tolka den alls.

Om du läser tydligt ser du just detta, att jag endast framfört två variationer av tolkningar.

Jag har också slängt en blick i hennes blogg och kunnat konstatera att det handlar om en liten ung tjej.

Men jag ville påpeka att det går att ta det på olika sätt.

Till saken hör ju att kommentarer kring mina barns kön tristat ut mig i ett antal år. Som om jag har någon som helst möjlighet att påverka detta.

Alla vänliga själar där ute har givit mig en uppsjö av olika metoder för att kunna få till en dotter.........Som om det var livsviktigt......

Så lilla flicka som gav mig frågan, jag vet att du inte menade ont.

Det gjorde inte jag heller.

Men jag är oändligt trött på dessa könskommentarer........

"Vill du inte ha en flicka någon gång??? Eller pojkar räcker??"

Frågan kom ifrån flexibility igår kväll........

Funderingen ligger i hur jag ska reagera.

Jag kan bli förbannad och tro att den kommer från en totalt IQ-befriad brud som bara inte har fattat livet. Som tror att jag har aborterat bort tre döttrar redan.

För en dotter är ju det sista jag vill ha!?

De idioterna finns säkert som styr sitt liv med liknande metoder......

Eller så kan jag välja att tro att flexibility är en liten fjortonåring som inte har en aning om hur livet fungerar. Som är i den fasen av ungdomen när man tror att man vet precis hur ens liv ska te sig. Som har allt utrett och bestämt vad man ska bli och hur man ska bo och hur ens familj ska komma att vara.

Tyvärr lilltjejen, men det funkar inte riktigt så!

När jag var elva år tog min pappa beslutet att vår gamla kära underbara hund inte hade någon livslust kvar, utan bara en massa värk och problem.

Därmed gjorde han som bönder gör mest. Han ropade hunden bakom lagår´n.......

Jag minns än idag paniken då jag vaknade av skotten!

Där och då kom vetskapen om att min lilla dotter som jag skulle få, så fort som möjligt helst, skulle ärva min älskade fyrfota väns namn....Freja.

Åren gick och jag blev tonåring, med alla bestämda åsikter om vad livet innebär.

Jag längtade hela tiden efter den dagen då jag skulle få min dotter....

Pojkvän hade jag i långa perioder, tur att ingen lyckades göra mig gravid!

Men det tyckte jag inte då. Ingen av mina killar ville ha barn än, men vad jag ville var soklart........

När min klasskompis fyllde arton bjöds hela klassen dit på fest.

Dit kom även jag....Och där fanns hans storebror, WOW!

Det var en grabb med ordning och reda. En pojk som var uppväxt under regelrätta förhållanden.

En sån som jag aldrig skulle kunna få, helt över min klass......

Jag var en hippie/häxa. Ilsket rött hår, långa klänningar och höga snörkängor.

Gick alltid åt motsatt håll...............Sa emot allt och alla.

Han var prydlig med struken skjorta och seglar skor. Hus tio meter från vattnet och stor båt vid bryggan.

Och snygg! Behöver jag tillägga det.......?

Men av någon anledning, var det mig han såg!

Tänk att det faktiskt blev vi! Så omaka vi var........

Inom ett år bodde vi ihop,nästa år köpte vi hus på en alldeles egen plats på kartan.

Året därpå blev det kyrkogången, och sen kom barnen......

Vid första graviditeten levde jag fortfarande i okunnighet om det opåverkbara livet.

Jag var fullt bestämd med att jag ville ha sex ungar. Och helst skulle jag ha en dotter först, för att hon då skulle bli lite tuffare.......!

Men jag kände tidigt att i magen var en pojk....Inget annat.

Vid andra grav ville jag ha en kille till. Då de kom med 17 mån mellanrum tänkte jag att de skulle kunna ha roligare tillsammans om de var killar båda två.

När tredje också skulle komma med lika kort mellanrum började misstankarna.....

Det blir ingen tjej!

Jag kommer ALDRIG få någon dotter!

Aldrig få återuppleva min barndom eller göra om den genom mitt eget kött och blod!

Aldrig få gå och handla på min barndoms drömlika delar av leksaksaffären!

Aldrig få klä mitt barn i alla dessa underbara klänningar som finns!

Aldrig få känna igen mig i tonårskärleken!

Aldrig, aldrig, aldrig..............

Men skulle jag då även plötsligt släppa mina drömmar om en stor familj?!

Nej!

Jag ville ju ändå ha min skock med ungar.......

Visst fanns tanken på att det verkade stört onaturligt att få sex barn i samma kön!

Men förståndet hade redan visat mig hur det var.

Inget barn skulle kunna ge mig större glädje än de jag har, mina gossar!

Jag hade inte velat byta dem mot nå´t!

Men visst finns det stunder då jag känner en saknad........

Som på Disneyland för ett par år sen till exempel........

Det var alldeles otroligt vilken barndröm! Indiana Jones, Musse och alla andra. Prärieexpressen och cowboys och sjörövare.........

Men det fanns också Alice i underlandet, Disneyslottet och en massa prinsessor....

Det var inget vi tog oss tid att uppleva dock. Fanns liksom inget intresse.....

Att jag inte fått någon dotter är min livs sorg.

Men att jag fått så många underbara söner är mitt livs glädje.

Det finns ett Afrikanskt ordspråk som Katerina Janouch skriver i sin "Dotter önskas".

"När en mor får en son blir hon stolt. När hon får en dotter blir hon lycklig."

Jag måste dock påpeka att mina söner ÄR min största lycka! Även om det ligger ett uns sanning i talesättet.

Katerina skriver också:

Alla döttrar har en moder.

Men långt ifrån alla mödrar har en dotter.........