Jag har fått en fråga kring tiden kring min graviditets slut, förlossningsdatum med andra ord.

Jag räknar med att vara "färdig" i början på september.

Närmare datum vill jag inte säga.

Min första gosse kom elva dagar efter mittdatum.

En del skulle säga elva dagar för sent. Men sen var han ju inte alls!

Han kom precis när han skulle.....

Det där magiska datumet man får är ju endast ett medelsnitt.

Om barnet väljer att komma två veckor innan eller två veckor efter är ju det fortfarande helt rätt.

Men att låta folk veta exakt rätt datum kan straffa sig ordentligt.

Finns det något jobbigare än att få se frågande miner om man möter någon två dagar senare, fortfarande med magen i vädret.

Bättre att låta meddela en beräkning som ligger ett par veckor fram, så kan folk får tro att det kom tidigt när man plötsligt kommer med en bebis!

Men som sagt i början på september kommer lillskrutten hem på riktigt.

Och det är ett gäng grabbar som längtar rejält.

När vi lät dem veta att en till liten kille var på väg blev det stort jubel!

På riktigt! De blev så glada.

Speciellt min åttaåriga tokstolle, han anser att familjen är inte komplett innan den består av tio barn!!

För då kan man ju vara fem i varje lag..............

Jo, visst men livet är mer än fotboll.

Sen har jag hört att det har varit röstning i deras klasser kring frågan om det önskas en tjej eller en kille. 

Alla tjejer ville att de skulle vara en flicka och tvärtom.

Men det är ju inget vi i vår familj behöver bekymra oss om.

Det blir bara killar.......

Tusenkronorsfrågan ligger i vilket namn skrutten ska få. 

Vi har ju gått igenom våra favoriter redan.

En annan fråga jag fick var om jag höll på med live.

Jag vet inte riktigt varför den kom, kanske var det mitt syprojekt med alla medeltidakläder till vårat vårblot.

jag har aldrig varit i kontakt med live alls. Fast det verkar kunna vara riktigt kul.

Däremot syr jag gärna......

Ett barn som plaskar lyckligt i sin vattenlek

Skratt som klingar bland vattendroppar

Solen skapar rum för frihet

Växterna vaknar med fräscha knoppar

Plötsligt öppnas alla dörrar

Allas sinnen släpper andras in

Själar lyfter och gläds av livet

Gläds av livet med älskade sin

                            KT 10

Mannen var på ATV träff i helgen. Två heldagar med fullt ös rakt genom lera och över stock och sten........

I lördags var åttaåringen med och han var väldigt nöjd och glad när han kom hem. Det var bara sååååå häftigt!

Ögonen på mannen var i samma ålderskategori som gossens, helt lyriska.

Efter en till heldag var han däremot ganska trött, armarna var darriga och kroppen helt slutkörd.

Att få leka av sig var något han nog längtat väldigt länge efter......

Och att intresset för dessa rullande ting, helst med motor, delas av samtliga gossar är inte en nyvunnen insikt.

Nej, det verkar vara medfött hos pojkar att vara förtjusta i allt som går att styra.

Bilar är ju något som gives dem redan i vaggan. Det är säkert lite socialt inlärt, men till största delen faktiskt en genetisk känsla av spänning inför det mesta på hjul.

Nu har dock grabbarna fått för sig att även jag måste ju dela och förstå deras häftiga leksak, fyrhjulingen.

Tyvärr tillhör jag dem som kör enbart för att jag måste. Känner ingen glädje i att sitta vid ratten överhuvudtaget........

Och det var ju här jag vetat att vi kommer hamna hela tiden.

Alla grabbar inklusive pappa kommer njuta av motordrivna fordon med lite klös i. Medans mor står vid disken i köket.......

Visst kan jag glädjas med dem och njuta av att se deras lycka. 

Men jag kan inte tycka att jag måste involvera mig så till den grad att jag ska utge mig för att vara intresserad.

Det är att framstå som falsk. Inte bara mot mig själv, utan även mot dem.

Någon kanske anser att jag som mamma måste engagera mig i barnens intressen och försöka vara med i det hela. 

Och så gott är det väl. 

Men inte kan jag göra om mig själv till en motorentusiast........

Jag vill ju dessutom lära mina barn att vara sanna mot sig själva, inte låta sig påverkas av alla andras åsikter. 

Att låta sig själv vara nyfiken på det man är, utan att förställa sig för att passa andras ideér om rätt eller fel.

Nej, vi måste väl som föräldrar skapa våra egna gemensamma intressen med barnen.

Han får ta motorbiten.

Så tar jag...........................pussel..