Direktlänk till inlägg 26 maj 2010
Inte nog med att mannen köpte in sin roliga leksak i vintras.
Nu har han sett till att garaget fyllts på med en leksak till barnen också!
Att jag inte tappat hakan redan av skräck inför alla hans galenskaper är ett under.
Men jag har väl hunnit vänja mig under våra år tillsammans.....
Tänk att vi kommer från så totalt olika uppväxt och barndomsmiljöer och ändå klarar av att ordna en gemensam tillvaro.
När jag träffade mannen i mitt liv var jag inte mer än sjutton år och gick i andra ring på omvårdnadsprogrammet i Danderyd, Edsviken.
Jag bodde förstås hemma med min ensamstående mor, som jobbade för allt vad hon var värd för att kunna ge mig en så bra och ekonomiskt stabil barndom som möjligt.
Det var inte läsk och fläskfilé varje dag om man säger så.
Aldrig färskt bröd, utan två skivor direkt från frysen in i rosten. Det var inte tillåtet att hälla upp ett glas saft och sätta sig i soffan, utan man hällde upp det man drack på en gång.
Min cykel var min mormors gamla Joppo. Såg ut som en slags handikapp-cykel....
Jag behöver inte berätta de mest pinsamma detaljerna, ni fattar.
Sen träffade jag som sagt killen med stort K.
Som levde ett liiiiite annorlunda liv än jag var van vid.
Första gången jag sov hos honom såg vi på film och jag somnade väl som vanligt i soffan.
Morgonen efter var jag mycket bekymrad. Läsken vi druckit kvällen innan hade vi glömt ställa in i kylen. Och den var halvfull!
-"Jaha?!" sa killen och hällde ut den i slasken......
Shit! Jag visste inte om jag skulle bli arg eller hur jag skulle reagera.
Men aningens chockad blev jag nog.
Och så där har vår gemensamma tillvaro tett sig. Han drar åt ett håll och jag åt ett annat. Men vi har nog hittat en medelväg vid det här laget.
Vi har nog båda lärt varandra en hel del.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|