En bit ur mitt liv

Alla inlägg under maj 2010

Av Kattis - 21 maj 2010 21:40

Efter en dag fylld av plasklekar ramlar vi alla in genom dörren till våra köpta pizzor.

Orkar inte laga mat........

Hade tagit fram kött till en gryta, men det får bli till imorgon.


Solen har idag pressat oss till max med denna hetta. Jag fick dra in barnen på eftermiddagen, föra att få dem undan gasset för ett par timmar.

Själv insåg jag redan under morgontimmarna att dagen skulle bjuda på huvudvärk. Det är på något sätt oundvikligt i en sådan värme.


Ja, ni hör hur jag låter. Och vi är endast inne i Maj. Hur tror ni jag låter när vi närmar oss Augusti!?

Jag längtar varje år till värmen, men så fort den kommit känns den jobbig.

Våren och hösten är mina årstider. Lagom varma och lagom ljusa.....


Pappan i huset har tagit våra två äldsta grabbar, 8 och 10, plus en av deras vänner för att se "Prince of Persia". Det gav mig en mysig kväll med 6- och 4-åringen.

Vi åt popcorn och gosade i soffan till tonerna av "Så ska det låta".

Jag låter väl som en gammal tant, men jag älskar det programmet.

Och idag var Amy Diamond där. Åh, vad hon är en härlig tjej!

Hon bjöd på minst ett par helt fantastiska nummer.

Hon ser ut som en liten fjortonåring, men har redan hunnit fylla arton år. 

Hon sjöng bland annat den där "små tunna skivor av dig". Vet inte om det är en lillbabs eller vems det är. Men hon gjorde den perfekt, med en liten gammaldags touch.


Nu har jag även fått en stund alldeles för mig själv.

Och vad gör jag då?

Passar på att fixa naglarna? Tar ett härligt bad? Ser en film jag aldrig annars får se?

Nej, jag sitter här och skriver! För att ord är det roligaste jag vet.........


Men nu ska jag släcka allt och krypa ner i min goa säng. Låta rullgardinen vara halft uppe och fönstret helt. Så där så att kvällsljuset färgar hela rummet blått.

Och så ska jag läsa, läsa, läsa.....

Utan att behöva tänka på tidig uppstigning.

Av Kattis - 21 maj 2010 12:07

Men denna somriga värme som kommit över oss, kommer även tankarna kring semestern. Vad ska vi hitta på i år? Hur ska vi lyckas ge våra barn ett fantastisk lov att kunna minnas och berätta om när höstterminen drar igång?


Vi är ju en familj av det stora husvagnspacket.....

Så då betyder det väl att semestern redan är kirrad.

Fast frågan om vart vi ska ta oss finns ju ändå kvar.

Sen tillkommer ju den biten med en mor i vagnen med jättemage. Det kanske inte blir den mest harmoniska mamman i en trång miljö.

Men, men. Vi har ju varit där förr, så att säga.


Vad tycker då barnen om. High chaparal, Astrid Lindgrens värld, Skara sommarland, Gröna Lund, Gustavsviks äventyrsbad och vad allt finns inte?!

Föräldrarna vill hitta en lugn plats med lagom goda servicemöjligheter och trivsam atmosfär.

Mölle och Kullaberg är en riktig storfavorit! En av Sveriges mest underbara platser.


  


Det är ju inte så långt kvar heller. Avslutningarna närmar sig.

Både skolans och aktiviteternas.

Judon ska sluta med ett läger.

Träning, badhus, pizzeria, film och buskväll. Sen avslutas alltihop med gradering och klubbmästerskap dagen efter.

Sova får de göra i sovsäckar på judomattan. Dojon, eller vad det heter......


Sovsäckar ja. Det visste jag ju att både jag och gubben skulle ha en gammal liggande någonstans. 

Killarna letade med stor iver fram dem. Vi slängde in dem i tvättmaskinen och lät dem torka på altanen. 

Åh, vad dem var spännande!

Men det var ju bara två. Och nu är de ju tre som ska vara med på lägret. Plus att min ju var rosa/lila. Det gick ju INTE!

Gubben fick snällt inhandla ett par till.

Så igår var de tvättade torra och rena, och de nya anlända med pappa efter jobbet.


Då jag sen kom hem efter föräldrarådet igår kväll och skulle säga god natt till alla mina små (och stora), hittade jag de tre stora i sina sängar liggandes i varsin sovsäck......

Och till helgens bravader tillkommer säkerligen fler nätter i dessa korvar. Kanske i paviljongen på altanen? Eller på golvet i vardagsrummet?


Så nu tänker jag ; varför ska man bekymra sig om en märkvärdig semester. När barnen blir alldeles till sig bara av ett par nätter i sovsäck!

Av Kattis - 20 maj 2010 10:32

Igår var det dags för skolans årliga kväll med öppet hus.

När vi kom spatserande hela familjen över skolgården möttes vi av ett par cyklande killar ur äldste gossens klass.

-"Är ALLA de där dina brorsor?! Tjena!"

Det är alltid kul med alla chockade kommentarer.


Fika såg vi till att ordna för oss direkt, annars blir kön flera timmar lång. Det var bakat av söta grabbar och tjejer i femman.

Mannen passade på att busa lite med dem när vi kom med våra sex assietter fulla med kakor och bullar.

Han knöck miniräknaren ur handen på killen och sa -" Jaha, vad blir det nu då?" Hela gänget femmor runt bordet fick hjälpas åt att räkna.

Det var ju inget svårt egentligen, bara femkronors kakor......

Så det gick ju hur bra som helst, även utan miniräknare.


Medans vi fikade bjöds vi även på underhållning. 

Då man går i trean får man prova på olika intrument, ett varje termin.

Så nu fick vi höra vad de lärt sig under denna termin.

Kändes lite tråkigt att min äldste gosse missat just detta med intrumenten. Han har ju hoppat över just tredje klass.

Men nu har han ju chockat oss med att ta tag i det där själv och börjat spela trumpet. Den kom hem igår och döm om min förvåning när han faktiskt klarar av de där enklaste två- och tretonslåtarna redan!

Jag gav den ett försök, men fick inte ut ett ljud.....Skyller på astman......


Det är lustigt hur ljud som i övrigt skär genom märg och ben, ändå på något sätt kan låta så otroligt vackert!

Bara vetskapen om att vår lilla son har lyckats förstå sig på något nytt och klarar av att få ljud ur ett för oss helt okänt instrument, är alldeles fantastiskt.


Efter fikat var det naturligtvis genomgång i allas olika klassrum och allmänna utrymmen. Utställningar av teckningar och målningar av olika fågelarter och egna versioner av Monéts (stavas han så?) bron över näckrosdammen. 

Så vackra att man häpnade. Tänk vad små barn kan få in känslor i sina verk!

Min lilla sexåring visade även klassens mätningar på hur mycket de har läst den senaste tiden. En mätning som ska resultera i en lästårta, lika lång som antalet centimetrar bokryggar de tagit sig igenom.

Och han gjorde mig så ofantligt stolt då hans lärare visade att han faktiskt hade läst nästintill hälften av hela klassens mätning.....


Mina gossar - bäst i världen.


Av Kattis - 19 maj 2010 15:51

Ibland sätter man sig själv i klistret.

Trampar rakt i en ormgrop och får bett över hela kroppen.......

Och det är inte så lätt att stå rakt när det blåser, storm.


Men vad gör man?

Sagt är sagt och man får stå sitt kast.

Man kan inte ha samma åsikter som alla.


Men rätten att ha sin måste man ju stå för!

För är det inte det som gör oss alla unika och individuella? Just våra olika åsikter och sättet vi bär dem på.

Alla har vi vår egen bakgrund som format oss och givit oss en egen vinkel att se hela världen ur.

En del byter sida då livet bjuder oss på överraskningar. Men det är väl också en rättighet? Att få lära och komma på nya insikter.


Livet är inte svart och vitt, sa någon. Men ibland kan inte ordningen svänga efter varje person. Ibland måste man komma fram till en regel som alla får lov att anpassa sig efter......

Det är lättare för vissa och svårare för en del.

Det enda vi har gemensamt är valet kring hur vi tar livet.......

Av Kattis - 19 maj 2010 09:28

Hamnade i en nätdiskussion kring tonåringars sexdebut.

Vem minns inte den?


Den romantiska aftonen fylld av kärlek och uppvärmd av tiotusen stearinljus.

Killen som gav kärlek och trygghet i övermått, den totala lyckan......


Njaaaaa....

Tyvärr måste jag erkänna att det stämmer inte ett dugg in på min sexdebut.

Har inte heller hört någon annan påskina att det var på liknande vis.

Nej, klivet in i vuxenvärlden brukar nog inte vara så fantastiskt och vackert.

Det är nog mer något som man vill få överstökat. Det viktiga ligger i så fall i att det sker tillsammans med någon som man tycker mycket om.


Många är vi säkert som hade önskat att vi väntat lite och hamnat mellan lakanen med någon annan, den där första gången.

Men gjort är gjort och kommer aldrig igen.


Det enda vi kan är att försöka få nästa generations unga att förstå att det är precis så det ofta blir. Man ångrar sig på ett eller annat sätt.

Fast då tas vi vuxna endast som ett gäng torrbollar som inte fattar någonting!

Men det gör vi ju egentligen, vi har ju alla varit där......


Det vi också som vuxna måste sätta oss in i är att tonåringens privatliv är just dennes privatliv. Vare sig vi är förälder eller nära anhörig.

Vi kan finnas där om de vill, som stöd och bollplank. Men vi kan och får inte tränga oss på.


Nu kommer vi återigen in på differensen kring hur vi tas med sexualiteten kring tjejer och killar.

Då pappor reflekterar över hur deras små söta flickor en vacker dag ska bli vackra och kurviga tjejer, med blickar från killar dragandes efter dem.

Kommer ofta kommentarer som -"Då ligger pappa i busken med ett luftgevär!"

På skämt naturligtvis, men ändå med en skarp ton. 

För rädda dina döttrar ska dem, från alla dessa hormonstinna fjuniga grabbar som inte klarar av att tänka med något annat än det som hänger mellan benen.....


Men det är inte ofta vi har ens i närheten en liknande attityd för killarna.

Att jag alls tänker så verkar ju knäppt! Eller?


Då måste vi ju lyckas rädda tjejerna från misstaget att hamna i säng med någon av dessa opålitliga grabbar. Dessa monster.......

Inte en tanke på att rädda killen från sitt misstag.


Kan inte grabben i tonåren också göra ett misstag? Eller gör dem bara vinster?


Jag kan bland dessa funderingar känna en liten lättnad över att jag inte har en tjej att behöva skydda.

Men jag kommer ha sex hormonstinna fjuniga grabbar som inte klarar av att tänka med något annat än det som hänger mellan benen.


Nej, så vill jag verkligen inte se på dem!

Mina söta rara småkillar. Jag ska lära dem allt jag kan.......

De ska förstå tjejens sårbarhet och lära sig att läsa hennes signaler. 

Ju mjukare desto tryggare. Ju tryggare desto pålitligare.

Jag ska göra allt jag kan för att få dem att vänta med sin debut så länge som möjligt. Få dem att förstå att livet är långt, tillfällena många.


Men framför allt att ingen kondom - inget sex!



Av Kattis - 18 maj 2010 20:08

Att vara många i ett hushåll kräver en rejäl portion organisation.

Hallen ska rymma ett antal skor, jackor, väskor och hjälmar m.m

Hur jag löst det kan ni se i den kategorin till höger.


Sen behöver man ordentlig ordning på alla säsongskläder och lagerprylar. Stadiga hyllor och rymliga lådor i källare och förråd.

Där håller vi på just nu. Ett förråd avklarat och ett antal som återstår.....

Mitt lilla förråd som fått fullt med små hyllor längs med ena väggen, ska till exempel få stå för alla leksaker som inte får plats i barnkammaren.

Där kan sen barnen gå ner och byta ut det dem vill ha mot något som de inte leker med för tillfället. Det blir som en egen liten leksaksaffär.....

Men nu är förrådet fyllt med allt från de andra ytorna som ska i ordningställas.

Sen hoppas jag kunna visa.....


I själva bostadsytan finns det också en hel del att tänka på. Plats runt köksbordet och plats i vardagsrummet, mysrummet.

Sittplats för många är inte alltid så lätt att få till.

Min man påstår att jag inte bryr mig om ifall alla får plats eller inte, utan bara om hur det ser ut.

Jag vill inte hålla med!

Men det är klart att det måste se bra ut också....


Vi gjorde om vårt vardagsrum för ungefär fyra år sen tror jag.

Och då inhandlades det också nya möbler och soffor.

Jag är av den naturen att det ska var så lite saker/möbler som möjligt, mycket yta och stor rörelsefrihet.

Därför blev det endast en tvåsits och en fåtölj med pall........

Nu fick jag lov att ge med mig efter ett år max, och gå med på en tvåsitsig till.


Fast de flesta kan säkert lätt räkna ut att de sofforna fördelat på sju, åtta pers inte räcker så långt.

Så nu är vi inne i soffsvängen igen......

Men hur ska vi hitta en soffa som vi alla får plats i?

Och hur ska jag få plats med soffan? På ett rymligt sätt.......med stor yta runt......


Jag får väl slänga ut allt annat och bara ha en stor soffa!

Inte behöver man väl allt som står i de där bokhyllorna i alla fall........

Av Kattis - 18 maj 2010 09:17

När barnen går i tredje till sjätte klass börjar det närma sig tiden för den första klassresan.

Och det hänger mycket på hur föräldrarna har lyckats samspela och kommit överens om turerna kring klasskassa m.m

En del vill strunta i samlandet och istället bara betala när det väl blir dags för utflykten.

Andra vill samla, sälja och kämpa ihop pengarna, dels kanske för att se det som en pedagogisk inlärningsmetod i att pengar inte växer på träd.

En väldigt bra tanke......


Mig kvittar det egentligen vilket sätt man använder sig av.

Men den där resan är ett minne för livet och något jag verkligen vill se på med stort allvar.


  



När jag själv gick i sexan var det dags för vår klass avskedstripp.

Och som ensambarn till ensamstående mamma fick jag följa med på föräldramötet.

Mamma hatade allt vad möten inom skolan hette, men detta möte tog hon sig i alla fall till. Det handlade om vad klassen skulle ta sig för och vart.


Ideérna kom från spridda håll, vissa från mer engagerade och andra från mindre.

En idé var en resa till en organiserad lägergård på Gotland. Där fanns diverse aktiviteter, som cykling och museibesök och femkamp.

En annan kom med förslaget om att cykla dressin i värmland. Det gick att kombinera med forsränning eller kajakpaddling om man ville.


    


Wow! Det tyckte jag var så häftigt. Tänk att få trampa fram genom urskogen och njuta av tystnaden......

Komma på en gammal nerlagd räls förbi en stilla sjö fylld av näckrosor.

Kunde någon vilja något annat?!

Jo, naturligtvis försvann detta alternativ så gott som direkt.

Kommer faktiskt inte alls ihåg att vi barn fick vara med och rösta överhuvudtaget.


Nej, vår klassresa gick till lägergården på Gotland. 

Och av den resan kan jag ärligt säga att det var nog bussresan som var roligast.

Inte var det mycket som var kul på den där gården.........

Jo kanske för den lilla klick av poppisbarn som sprang runt och jagades och skvallrade och blev ihop med den eller den.

Men till dem hörde inte jag...........Jag låg i min säng och läste någon bok kan jag tänka.


Men nu är jag vuxen och denna resan avslutade för en väldans massa år sen.

Fast drömmen om att få trampa fram på en nerlagd räls, förbi en stilla sjö fylld av näckrosor lever ännu kvar.

Något att ta sig för tillsammans med familjen kanske?

Tog upp frågan med den goda vännen och hon tände på alla fyra direkt!

Det skulle ju bara vara så fantastiskt häftigt!

Cykla så långt man orkar och sen slå upp ett tält vid sjön. Bada, fiska, grilla och njuta av tystnaden.


    


Tänk om man skulle lyckas göra slag i den gamla barndomsdrömmen.........

Någon som vet vad jag pratar om? Kanske gjort denna dressintur och har något tips

att dela med sig av?

Av Kattis - 17 maj 2010 21:05

Jag har fått en fråga kring tiden kring min graviditets slut, förlossningsdatum med andra ord.

Jag räknar med att vara "färdig" i början på september.

Närmare datum vill jag inte säga.

Min första gosse kom elva dagar efter mittdatum.

En del skulle säga elva dagar för sent. Men sen var han ju inte alls!

Han kom precis när han skulle.....

Det där magiska datumet man får är ju endast ett medelsnitt.

Om barnet väljer att komma två veckor innan eller två veckor efter är ju det fortfarande helt rätt.


Men att låta folk veta exakt rätt datum kan straffa sig ordentligt.

Finns det något jobbigare än att få se frågande miner om man möter någon två dagar senare, fortfarande med magen i vädret.

Bättre att låta meddela en beräkning som ligger ett par veckor fram, så kan folk får tro att det kom tidigt när man plötsligt kommer med en bebis!


Men som sagt i början på september kommer lillskrutten hem på riktigt.

Och det är ett gäng grabbar som längtar rejält.

När vi lät dem veta att en till liten kille var på väg blev det stort jubel!

På riktigt! De blev så glada.

Speciellt min åttaåriga tokstolle, han anser att familjen är inte komplett innan den består av tio barn!!

För då kan man ju vara fem i varje lag..............


Jo, visst men livet är mer än fotboll.

Sen har jag hört att det har varit röstning i deras klasser kring frågan om det önskas en tjej eller en kille. 

Alla tjejer ville att de skulle vara en flicka och tvärtom.

Men det är ju inget vi i vår familj behöver bekymra oss om.

Det blir bara killar.......


Tusenkronorsfrågan ligger i vilket namn skrutten ska få. 

Vi har ju gått igenom våra favoriter redan.


En annan fråga jag fick var om jag höll på med live.

Jag vet inte riktigt varför den kom, kanske var det mitt syprojekt med alla medeltidakläder till vårat vårblot.

jag har aldrig varit i kontakt med live alls. Fast det verkar kunna vara riktigt kul.

Däremot syr jag gärna......

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards