Känner solens strålar värma min kind.

Kliar min lilla fyrbenta älskling med foten. Glassen smakar så där extra ljuvligt när den mjuknar ordenligt av värmen.

Tänker som vanligt på mitt schema och alla borden och måsten.

Ibland reagerar gäster när de ser vår köksvägg fullbelamrad av anslagstavlor. 

En per person, plus en till bebben i magen. Eftersom vi vetat hur många barn vi önskat har väggen bestått av åtta komihågtavlor under flera år redan, sex stycken för barnen och två för oss vuxna.

Somliga känner en skräck inför allt vi kan behöva lägga på minnet och få gjort under dagarna. Och om jag pratar om mina dagliga göromål och antalet maskiner tvätt och disk som jag behöver få undan tänker en del visst att det är en massa gnäll.

Men inget kunde vara mer fel.....

Det ligger något otroligt stimulerande i att få en mängd uppgifter som ska organiseras, benas upp och jobbas av. 

Som andra kan känna inför sina arbetsuppgifter på jobbet antar jag.

Det här är ju mitt jobb. Här har jag alla mina arbetsuppgifter att lägga upp min dag kring.

Och känslan av att jobba ikapp och att få mycket gjort, är ju fantastisk! Det är ju som att ge sig själv en klapp på axeln. 

Att få känna sig behövd och duktig, det är väl det som ger våra liv en högre dimension gissar jag.

Så ett stort beröm till alla mammor och pappor därute, som idag har kämpat med all tvätt, disk, städning och testande barn!

Idag var en trött dag av någon anledning.

Gårdagskvällen blev aldrig sen, men händelserik. Det kanske enbart är det som är orsaken....

På fredag har vi skolavslutning och vännen med familj kommer hit för att fira lite. Något gott till lunch och förstås tårta efter det.

Vi skulle bara göra det lite mysigt eftersom så gott som alla barnen ska iväg på judoläger på eftermiddagen. 

Men ibland blir det lite svårt att göra något lite mysigt när man har en aningens större familj. 

Vännens syster från USA kom igår för att stanna hela sommaren, och då blev de genast sex personer totalt.

Min lilla mor kommer också för att insupa lite extra sommarstämning. Och nu även mannens föräldrar.......

Så det blev inte riktigt så litet som vi trodde först. Vi blir i alla fall åtta vuxna och åtta barn.

Ja, ja. Festligt blir det nog.......

En annan sak som ligger i mina tankar just för tillfället;

konflikter.......Det är ju något man inte kommer undan i sitt liv. Det handlar mest om hur man ska hantera dem på bästa sätt.

Nu pratar jag inte om barnens konflikter, det är ett eget kapitel.

Jag har alltid haft uppfattningen att vill man behålla en vänskap måste konflikten tas tag i och bearbetas. Pratas ut om.

Dina bästa vänner är de du kan bråka med!

Gäller konflikten någon avskild person, någon du aldrig mer behöver träffa eller ens vill träffa överhuvudtaget, då kan man ju bara strunta i det hela och göra vad man kan för att glömma och gräva ner.....

Men när det då uppstår en konflikt med en nära anhörig som man så klart bör hålla en god kontakt med, och denne inte är av sådan sort att den vill prata ut och ta tag i problemen!? Utan endast ska sopa under mattan.....Sticka huvudet i sanden och låtsas som ingenting vid nästa träff......

Jag klarar inte av sådant hyckleri. Är jag förbannad över något kan jag inte gå och låtsas som att det regnar! Jag är arg tills det är utrett......

Därmed vill jag absolut inte hålla med om att det skulle betyda att jag är långsint. För det är jag verkligen inte. Men ett problem ska redas ut.

Men hur bär man sig åt då?!