Vad irriterande det är när saker inte funkar så som man räknar med att de ska! Nu kan jag inte alls komma ut på nätet av någon anledning.... Känner mig plötsligt märkligt beroende.

Det är endast bilder och samtal kring ett välbekant brudpar just nu.

Otroligt vackra gäster och ståtliga plagg.

Själv gifte jag mig för, hmmmm vad är det nu, elva år sen.

Jisses!

Jo, i augusti 1999 vandrade jag med min älskling fram längs kyrkogången.

Jag var snart tjugoett år fyllda och skulle äntligen få börja mitt liv som gift, och få kliva in i min egna familjebild.

Min prins hade jag träffat tre år tidigare och tillsammans med honom hade jag fått de lyckligaste åren i mitt liv.

Att jag själv kommit från en familj av den mer otraditionella sorten gav mig en stark drivkraft att följa den "rätta vägen" från början till slut.

Förlovade oss gjorde vi ett år tidigare. Och dagen innan vigseln for Rolle hem till sina föräldrar för att vi inte skulle ses förrän tiden i kyrkan.

Jag spenderade sista natten som ogift med min mor och mormor.

Jag minns hur jag ett par timmar före vigseln satt hos sminkösen som var vännina  till min jobbarkompis, jobbarkompisen var även frisör. Det var så pirrigt och alla var vi så uppspelta.

Min faster, floristen, var min tärna och följeslagare, och ingöt ett någorlunda lugn.....

När det blev dags att bege sig till Guds hus, kom morbror för att hämta. Där vi befann oss var det enkelriktade vägar kors och tvärs, så det slutade med att hela trafiken stannade upp för bruden som kom springande tvärs över vägen med en efterföljande bukettbärare........

Åh, vilken dag det var!

Jag var så förskräckligt nervös när vi sakta stegade in i kyrkan, så Rolle var tvungen att hålla ett fast tag i min hand för att kunna bromsa mig lite.

Åh, vad jag fick kämpa för att inte gråta konstant, hela vigseln igenom!

Jag var så ofantligt lycklig.....

Och det var verkligen något man kunde läsa i gårdagens brudpars hela kroppsspråk också.

-Genuin lycka!

Vaknar av att liten i magen far runt som en vilde. Undrar vad för akrobatik som pågår där inne? Plötsligt knackar det på dörren och R kommer in med lille D, han frågade visst efter mamma.... Så nu ligger vi och gosar i väntan på att det ska vakna i de andra husvagnsbäddarna.