Idag vinkar Rolle adjö åt sin nuvarande arbetsplats.......

Det är en plats han jobbat åt/på i över tio år.

Verkligen dags att han kommer därifrån!

Jag ska inte uttala mig illa om företaget, det finns det ingen vits med. Men jag tänker inte heller hymla med att jag tycker det ska bli skönt med ett byte....

När man vistats i samma arbetsgrupp och under samma chefer/ägare under en lång tid, kan relationerna lätt bli lite infekterade.

Alla inblandade blir så vana vid varandra och de blir nog lätt att ta varandra för givet. Vilket inte är bra.....

Låter lite som en parrelation. Där gäller väl samma sak.

Det är bra med lite separation, några dagars avstånd med möjlighet för längtan.

Fast det är inte alltid så lätt.....

Jag pratade lite kort med en väninna kring detta igår. 

Jag uttalade min känsla av olust för att ha något barn borta från hemmet under en längre tid, som en natt gällde det ju nu. Och hon kände att det var superjobbigt att lämna hemmet och alla barnen, om så bara för en biokväll.

Men att det är väl just sådant man måste ta sig för ibland.

En bio med mannen eller ett barn över hos en vän en natt......

Jag och Rolle har nog varit ute och ätit kanske tre gånger sen vi fick barn. På tio år med andra ord. Men då har det bara varit nere på byn och efter att barnen lagt sig. Vi har aldrig varit borta i mer än tre timmar......

Utom vid alla förlossningar då förstås. De får stå för våra dater ; ) 

Sist jag var på bio var jag höggravid, vad annars?!, med första barnet. Som alltså fyller tio år om en dryg månad. Fast jag är ju ingen filmfantast, men mannen är det.....Och han har ju sett till att komma till bion lite mer också.

Vi har inte några långa listor på barnvakter. Det är mormor som ställer upp för det mesta. Och vänninan J, säger aldrig nej, bara hon är ledig.

Men det känns inte bra att be om barnvakt.........

Det ger en känsla av utnyttjan på något sätt. Och det vill jag inte!

Undrar hur alla andra gör? Finns det en skara med goa vänner runt om som bara frågar efter att få vara barnvakt?

Eller hur gör alla för att stinga till sina relationer ibland?

Är det bara bolibompasex för hela slanten?!

Det finns ju de som kör hela racet på andra sidan också. Har barnvakt varje helg och väljer bort amningen helt för att kunna dra iväg med kompisar titt som tätt... Men det är en annan femma och det har vi pratat om förut.

Nu gäller det oss "normala", som så gott som aldrig kommer utanför dörren utan något barn vid handen.........

ANNA GAVLADA   ----   "TILLSAMMANS ÄR MAN MINDRE ENSAM"

Den här boken tyckte jag mycket om! Det gav en läsning som krävde lite mer sinnesnärvaro, men ändå utan överdrivet mycket action.

Några livsöden som gav lättnad åt varandra.......

Andning blir stressad och jag vill bara skrika NEJ!

Men så tar jag mig samman och tänker att jag vet ju hur roligt sonen tycker att det är.......

Så okej då, säger jag.

Nu är därmed P körd till en kompis för att stanna över natten.

Varför känner jag mig så illa till mods när någon av mina gossar vill sova borta?!

Jag måste ju kunna låta de ha lite skoj ibland!

De kan ju inte alltid stanna vid min sida, hur gärna jag än skulle vilja.......

Jag fick med mig de tre yngsta ut på en liten promenad för att mata ankor och avnjuta en liten fika, med betoning på liten, vid en inte alltför ofta besökt lekplats.

Men det var helt osannolikt varmt. Snarare hett faktiskt!

Vi stod nog inte ut med mer än max en halv timme på lekplatsen. Och väl hemma var det bara att slänga alla ungar i poolen för avkylning.

Det var något min käre man gjorde igår kväll också. Slängde en av grabbarna i poolen.....

P hade i ett uppspelt försök gjort vad han kunde för att få ner Rolle i plasket. Men det slutade naturligtvis med att han själv hamnade däri......

Det är kul att det äntligen är gångbart att hoppa i badet för en liten stund åtminstone. Vi har haft solvärmaren igång under ett par veckor nu, men tempen har ändå inte varit över 17 grader förräns idag. Nu är det hela 19!! 

Wow , den där värmaren gör verkligen underverk....... ; )

Vi kom äntligen iväg till bibblan också idag. 

Tänk vad vi hunnit med.......... 

R har inte haft en bok att läsa på hela veckan. Och då blir det ju nästan katastrof!

Han läste trilogin om "Eragon" nu sist. Men den sista boken var tydligen inte ens värd att läsa ut......

Nu hittade vi "Den oändliga historien", spännande att höra vad han tycker om den! Visste inte ens att den fanns som bok. Men som film var den en av ungdomens absoluta favoriter!

Själv lånade jag Anna Gavaldas senaste, "Lyckan är en sällsam fågel". 

Har läst hennes förra och vad väldigt förtjust i den........

Semestertid är väl lika med bokslukartid......eller?!

Att vakna i sin sköna säng och känna hur varje del av kroppen är vid liv. Känna hur hela kroppen har vilat ut och vaknar på topp. Underbart!

Igår var det inte lika bra.

Men under eftermiddagen kom en kommentar från annkatrin som visst inte heller haft någon toppendag. Hon lät säga hur mitt inlägg hade glatt henne......

Åh, plötsligt lättade min lilla själ en aning! Kunde genast se hur soligt och härligt det var där utanför fönstret.

Tänk vad lyckligt det känns när man har kunnat skänka lite glädje genom sina ord!

Att genom det lilla kunna ge lite lättnad är väl helt fantastiskt!

Precis som det där allmänna leendet vi borde ge alla vi möter.

Det är så lätt att skänka och kan betyda så mycket!

Min väninna berättade för något år sedan hur hon, som hon brukar göra, log mot en man hon mötte utanför affären i vår lilla stadskärna.

Mannen stannade då henne och frågade något om biblioteket, öppettider eller vad det nu var.

Efter att hon som sig bör svarat det hon visste på ett allmänt trevligt sätt. Berättade han för henne att hon var den första som någonsin givit honom ett leende sen den dagen han kommit till vår lilla ort.

Mannen var nämligen mörk som natten till hudfärgen och hade inte bott här i mer än ett år, kunde därför inte särskilt mycket svenska heller.....

Hennes leende betydde massor för denne mannen.

Och så kan det ofta vara utan att vi har en aning om det.

Ett leende kan betyda allt för någon.....

Så ge bort det ofta!

Sängen står obäddad i ett ännu mörklagt sovrum.

Lunchen bestod av allt vad frysens gamla matlådor kunde bjuda på.

Sen igår eftermiddag knaprar jag alvedon i gram efter gram.

Det är ju den enda värktablett påbjuden för gravida.

Alvedon är ju inte något som hjälper mot migrän precis, men om jag ser till att ta dem i god tid och konsekvent, så lyckas jag åtminstone hålla anfallet stången....

Det känns inte kul att som mamma, gå omkring som en zombie. Man vill ju av någon anledning inte visa sig svag inför sina barn.

Fast egentligen är det väl en mycket bra sak att göra. Visa att vem som helst kan ha dåliga dagar och att det är helt okej.

Idag har de äldsta verkligen varit underbart förstående. De har hängt tvätt och tagit disk och gjort vad de kan för att inte väsnas och dra igång onödiga bråk.

Allt helt utan min uttalade önskan!

Sådana här dagar är det väldigt skönt att ha en husvagn stående utanför huset också! Den fungerar alldeles utmärkt som lekstuga.......

Det är inte heller något de får göra dagligdags, vara i husvagnen. Men idag har de varit där nästan hela dagen. Vilket gjort sitt till för att hjälpa mig att kurera huvudvärken........

Att ha en ordentlig lekplats på den egna gården är även det en underlättning.....Kan man säga så?! Nu kan man.... Underlättnad kanske?  

Ja, det är lite svårt det där med att visa svagheter och sorger inför sina barn.

Men det är nog trots allt så att det bara är bra att visa barnen alla sidor av mänskligheten. Vi går igenom svårigheter och sämre tider allihop. Av olika grad och typ. 

Jag vet att jag har läsare som har svårt sjuka barn och som mist sin man respektive barnens far.

Det kan inte vara lätt att i en svår sorg försöka stå rak och fast i den starka motvinden!

Det är väl då man måste lyckas släppa alla sina krav och bara visa barnen att familjen är starkast tillsammans........

Vad vet jag om detta? Ingenting.

Men all heder åt er som vandrar genom mörka tider med barn omkring er.

Önskar jag kunde ge er lite styrka och positiv energi......

Ni gör garanterat ett underbart jobb!

Sommarlov betyder ledigt från all inlärning.

Usch så tråkigt! Nej, så är det väl inte.......

Judon kommer ha öppet varje måndag för träning på avslappnat manér.

Lite i egen regi, så att säga.

Jag tog alla fyra judograbbar dit igår kväll och de hade så otroligt kul!

Det var endast mina barn där, sen var det två unga grabbar som skulle dunka ner varandra i ren matcho stil och en vuxen (man) som ville svettas ordentligt.

Så klart var tränaren där också.......

Men det blev jag och grabbarna som fick komma på lite egna övningar och styrkelekar. Det blev en hel del stå på huvudet och gå skottkärra.

Egentligen spelar det ju ingen roll vad vi gjorde, vi var på judon och killarna tyckte det var superkul.

Det som betyder något är att killarna rörde på sig ordentligt.....

Kanske fick de ut lite av all den där energin som fullständigt flödar i vårt hus detta sommarlov.

Det blev en tråkig och väldigt långsam dag idag........

Vädret ger ingen inspiration till någonting och biblioteket öppnar inte före klockan fyra.

Det enda jag vet att jag ska göra idag, förutom hemmasysslor, är att ta mig till apoteket efter att Rolle kommit hem. Och samtidigt passa på att gå på stan lite. 

Det brukar bli väldigt snabba visiter om jag tar mig en stund allena.

Men mitt puder är slut......och det är ju såååååå livsviktigt.......

Tänk vad vi tjejer gör oss beroende av mängder av knasiga ting.

Smink, är ju bara ett av dem.

Hårborttagning, dofter för alla möjliga kroppsdelar, en uppsjö atiraljer för håret som vi nu väljer att behålla, flaskor i alla möjliga fantasifulla former fyllda med lika fantasifulla anledningar för användning.......

För ett antal år sedan flyttade vi ner hit till den lilla håla där vi bor nu. 

Vi kom från lite mer stadsliknande miljöer. Där man som ung tjej blivit rejält inlärd i alla dessa livsviktiga fysiska inskränkningar.

Under en middag med ett par nya vänner uppvuxna på platsen, kom vi in på ämnet kring skönhet och allt vi gör för att försöka uppnå bästa möjliga utseende. 

Vilket i övrigt är stört omöjligt, efter som det bästa möjliga tycks variera lika konstant som årstiden.

I alla fall, de yttrade en mycket bestämd åsikt om att det är helt idiotiskt att tjejer plockar ögonbrynen och liknande. Varför ska vi göra sådant dumt?!

Vad de tyckte kring armhålor och sådant vet jag faktiskt inte........

Men jag måste nog säga att trots att det kan gå aningens till överdrift i vår skönhetssträvan, så finns det ändock en liten tanke med att vilja vara så fräsch som möjligt.

Att plocka ögonbrynen till exempel, ger verkligen ett lyft. Varför låta bli något så enkelt?!

Jag anser att min man ska älska mig som jag är....

Men jag vill i min kärlek till honom visa mig från min bästa sida. 

Inte så där att jag måste sminka mig upp över öronen dagligen, men lite finputsning är väl ändå ingen överdrift.....

Att vilja göra sig någorlunda fräsch är i mina ögon även ett bevis för sig själv att man anser sig vara värdig. 

Är det något jag vill lära mina barn, så är det att älska sig själva och känna sig värdiga.

Min mamma har under hela mitt liv försökt lära mig obetydligheten kring utseendet. Hon har kunnat sätta på sig vad som helst, så gott som pyjamas, för att gå till banken. Hennes åsikt är bestämt att det inte ska spela någon som helst roll hur hon ser ut eller hur stort hennes bankkonto är, hon ska ändå bemötas med respekt.

Jag håller med, egentligen till fullo.

Det SKA inte spela någon roll, men det gör det.......

Fast för mig är det mer sett från den andra sidan, som gör det viktigt att bry sig om sitt eget utseende. 

Om jag älskar mig själv, bryr jag mig nog lite mer om hur jag visar mig för världen. 

Och sådan jag visar mig för världen, visar också hur pass jag bryr mig om mig själv.

Och hur vi behandlar oss själva

visar omvärlden hur vi vill bli behandlade.

För flera år sedan, då jag inte hade en riktigt lika barnrik familj som nu,kände jag ofta en väldig ångest då jag ville neka barnen något.

Om jag inte hade en totalt vattentät anledning så kände jag mig fruktansvärd som gav barnen ett negativt svar till någon av alla deras önskningar.

Sen satt jag på det berömda "kyrkis" och disskuterade denna fråga med en väninna.

En väldigt troende väninna, om nu detta kan ha någon verkan i sambandet....

Hon som har lite äldre barn än mig själv berättade att hon hade förklarat för barnen att det alltid i slutändan ändå är hon som förälder som bestämmer.

Och att hennes domar görs utifrån hennes kunskaper och erfarenheter som hon fått genom sina, många fler år på denna jord. Att hon aldrig skulle besluta något som ses som superelakt av barnen utan en grund av kärlek för dem.

Men att hon kort och gott i vilken frågeställning det än var, alltid tillåter sig själv att utbrista att det är hon som bestämmer, för att det är hon som är mamma!

Hon tar sig friheten att inte alltid behöva en exemplarisk förklaring till varje varför.....

Och det var så underbart att få höra!

Det var något jag tog till mig direkt och ordentligt.

Jag har en annan vän, en pappa till barnens kompisar och vän i övrigt också, som har visat sig ha otroligt svårt för att säga nej till sina barn.

Härom sistens ville de sova över hos varandra och varken jag eller pappan kände att det passade. Ingen av oss ville detta helt enkelt.....

Och jag sa kort och gott  -"Nej, en annan gång." Vilket barnen då snabbt respekterade.

Men denna stackars pappa stod i en lång stund och grävde fram anledning efter anledning för att kunna ge sina barn en bra förklaring.

Man kunde se hur det gjorde ont i honom att behöva göra sina barn besvikna. 

Han slutade sina utläggningar med att det ju ändå snart är sommarlov och då kan de sova hos varandra hela tiden......

Det kändes så skönt att då ha kommit till den insikten att jag som förälder faktiskt inte behöver säga något annat än "Nej", när det är nej. Det räcker.

Och jag önskar jag kunde ge honom den känslan också,

att hans kärlek till barnen finns även i ett nej.

Det spelar ingen roll om det "nejet" följs av en miljon anledningar eller inte......