Jaha, så har äntligen lille D slumrat in. Lille S fick krypa ner i mammas säng, så slipper jag ligga där i min gigantiska bädd alldeles ensam sen......

Dagen har snurrat på rätt bra.

Lille D har gått igenom den standardiserade repertoaren av pussel. Han börjar bli enormt duktig!

Sen ville mina sötnosar göra kvällsmaten. Stor S fixade smeten och äldsta killen fick steka. Det blev pannkakor. 

Jag är så imponerad av deras verk! Att de dessutom vill hjälpa till så där bara ibland gör mig så glad!

Dagen har, som ni hör, varit till största belåtenhet.

Det som gjorde mig lite extra glad var att jag för första gången fått se att det faktiskt är möjligt för en orkidé att komma igen! Det har aldrig hänt förut.

Jag och växter går inte speciellt bra ihop. De flesta brukar dö ifrån mig, hur mycket jag än vill se till deras bästa.

Men en liten kärlek har jag i köksfönstret. En citron som en av sönerna planterade för ett par år sen. Och den lever och frodas ännu!

Idag fick den en större boning och lite frisk jord........

Det liknar mer och mer ett träd. Jag tycker den är jättevacker!

Det är ju onekligen så att små barn känner när allt inte riktigt är som det ska...... Jag har ikväll blivit tvungen att sitta utanför lille D\'s rum i vad som känns som en evighet, för att han ska kunna somna. Snart börjar "the mentalist", och då ska jag banne mig ligga i soffan!

Solen gör ett gott försök i att värma oss, men vinden kämpar tappert mot en seger. Det är lite varmt då och då, men utevistelse kräver ändå en långärmad tröja.

Vi startade morgonen med ett adjö till mannen som for iväg till Italien.

Efter en lugn och sakta frukost med påföljande morgonrutin, packade jag ihop lite pitabröd med köpt kycklingcurry-sallad och festisar och kakor.

Sen gav vi oss iväg till den stora lekplatsen.

Jag och en väninna såg till att få picknickbordet till skuggan och slog oss ner för en pratstund. Det dröjde dock inte länge förrän barnen kom och började fråga efter den obligatoriska fikan.

Tänk att det är så inlärt att de inte ens har ro att leka en stund, innan de känner att det verkligen borde vara dags för några kakor!

Vi lyckades hålla dem på halster en lagom bra stund i alla fall.

Själv hade jag satt på mig långbyxor, om inte för annat så för att dölja mina ben. Och turligt nog var bilen fullpackad med tröjor, för de behövdes sannerligen!

Vi pratade lite om lekplatser och sandlådor i synnerhet. Vår lilla ort har de senaste åren så sakteligen börjat plocka bort lekplatserna en efter en. Allt på grund av att de inte kan anses trygga längre, eftersom de har fått stå i evigheters evighet utan renovering eller uppfräschning.

Det har däremot inte tyckts finnas någon ekonomisk vinning i att placera dit något nytt. Utan vi har bara fått färre och färre lekplatser att vistas på.

Kommunen har vid något tillfälle låtit meddela att alla förskolor är allmänna lekplatser efter stängningstid.......

Jaha, men dagtid då?! Det är väl ändå då vi vill gå dit med våra små, inte till kvällen heller.......

Väninnan har en liten lekplats kvar bakom sin radhuslänga. Men där har hon tyvärr fått sätta stopp för sonen sin att vistas. Eftersom alla irriterande katter har använt den som sin allmänna kloak de senaste tjugo, trettio åren. 

Gossen var där förra sommaren då de var nyinflyttade och inte visste bättre.

Men efter en timmes lek kom han in och stank något förskräckligt!

Ja, säga vad man vill om katter, men de borde ha samma koppeltvång som hundar!

Förstår att många kommer säga emot mig, men jag kan inte begripa varför katter ska tillåtas ränna omkring helt utan uppsikt medans en hundägare tas som ansvarig för vad helst hunden hittar på.

En huskatt tillhör INTE den svenska faunan, och ska inte tillåtas plocka harpaltar eller fågelungar, mer än vad en hund får. 

Jonas Wahlström på skansenakvariet har själv också yttrat detta. Att katter inte ska tillåtas springa lösa. 

Nu har vi faktiskt fått upp skyltar här omkring där det står just detta "Håll din katt och hund kopplad och plocka upp efter den."

Men jag har svårt att tro att någon kattägare tar den på fullaste allvar......

Resväskan ligger ovant uppslagen på skrivbordet utanför sovrummet. 

Kläder är utspridda i ordningsamma högar runt omkring. Till och med ett par badbyxor kan jag skymta bland högarna.

Det frågas efter värktabletter och delas ut telefonnummer som ska lösa eventuella kontaktproblem.

Imorgon beger sig min gubbe utomlands i jobbets räkning. Han räknar med någon stund fritid också, därav badbyxorna. Eller så kanske det är ett sådant där försäljningsknep med inbjudan till bad och bastu..........

Själv såg jag till att ta en tur till butiken för att inte behöva stå här med tomma skåp helt plötsligt. Nog för att det inte är några problem att åka och handla med barnen, men det kan ju vara skönt att slippa storinköpen.

Passade även på att fylla hyllorna med picknickvänliga tillbehör. Festisar, kakor, pitabröd och kycklingcurry-sallad. Bland annat.

Då är det faktiskt lite praktiskt med facebook. Jag kunde bara skicka ut en liten hälsning till samtliga att vi planerar för en dag i parken imorgon, och att sällskap alltid är trevligt. Då slipper jag ringa runt till alla möjliga. Den som läser och vill kan bara ta sig dit.....

I ena örat hör jag ett konstant tutande från åskådarläktarna under fotbolls VM.

Mannen vill se. Och inte fanns det något annat i alla fall.

Jag tittar gärna på hockey, det är lite mer händelserikt om man kan uttrycka sig så. Fotboll är bara ett evinnerligt springande fram och tillbaka.

Men om det är någon sport som verkligen är rolig att se, förutom de egna barnens förstås, så är det friidrott. Särskilt VM då.

Fast så länge vi vinner är väl allting kul.......

Men det är ju lite sällsynt.

Åh, vem ska nu jaga bort mina nattspöken?! Jag får plocka ihop alla barn och lägga dem i min säng några nätter framöver.

Plötsligt är det mycket vädertänk, på grund av att sommarlovet startat.

Det ska planeras utflykter och köras barn hit och dit.

Barn kommer på besök, ibland en mamma som stannar en stund.

En bild på lille D från förra sommaren

Man hör ofta hur skilsmässorna ökar just kring semestrarna.

Föräldraparen arbetar för fullt hela året och har knappt tid till att se på varandra under vardagarnas överbokade allmanackor. Så plötsligt ska de umgås 24 timmar om dygnet...............Det kan lätt leda till en krock som heter duga.

Det är lite så för barn med kan jag tycka. De är vana vid mycket stimulans från skola och fritidsintressen, och tillbringar inte all sin vakna tid tillsammans.

Så har vi kommit in i en heltidsledighet där hela barnaskaran är runt och på varandra konstant, så gott som.

Det kräver nog en liten inkörningsperiod innan de har landat i den sortens tillvaro.

Nog för att det är mestadels skratt och bus och glada upptåg. Men de är tumlande över varandra hela tiden........

Nu idag har de kommit på att kolla upp vad kompisarna runt omkring gör också.

Så just för tillfället är två stycken iväg. Känns bra att de inte glömmer vännerna bara för att de inte ses i skolan varje dag.

Om ett par timmar är det dags för mig att hämta hem två barn och en man. Han har en firmabil, men eftersom han ska iväg till Italien för några dagar, måste bilen stanna på jobbet.

Ja, till Italien ska han ja........ Hmmmmm. Dit vill jag med någon gång.

Han ska dit på jobb, så det är inte bara för nöjes skull. Men ändå.

Tänk att ha ett jobb som kräver några resor i lagom dosering.

Ofta är det väl resor hela tiden, på tok för många när man har barn. Eller så inga alls.

Tänk att ha ett jobb man verkligen tycker om! Bara det är ju något. Faktiskt hör jag inte ofta folk prata om deras underbara jobb. Det känns mer som en ovanlighet.........Tråkigt.

Kanske har man ett jobb som man från början tyckte om rejält, men sen efter vart åren gått, har man väl slutligen tröttnat.

Förr om åren var det väl mer standard att få ett jobb som man stannade i under hela sitt arbetsliv. Nu är det nästan tabu att medge att man jobbat på samma arbetsplats i mer än tio år!

Det låter ju såååååå tråkigt. Trivs man så trivs man. Annars är det ju verkligen synd om man inte gör ett försök att förändra situationen.

Ofta är det nog så att ombyte förhöjer......

Luften doftar utav grönska och känns lätt och syrerik.

Vätan gör gräsmattan tjockt grön.

Mannen har precis ordnat med nya regntunnor inklusive dränering ifrån dem. Så nu blir de premiärtestade.

Solen har i övrigt värmt mina ben rejält då jag suttit i min hammock. De blev lite röda till slut, inte bra. Jag tillhör inte soldyrkarna, men älskar solen i skuggan!

Men att försöka knöa upp hela valrosskroppen med ben och allt i hammocken är lite för bökigt......Så benen får lov att klara lite sol.

Det har varit en skön lugn dag idag. Som vi avslutade med grillmiddag på altanen.

Och just när vi satte oss kunde vi höra hur det började droppa mot pergolatältduken. Men det var bara mysigt. Det höll sig till smådrippande under hela måltiden.

Men nu till kvällen har det tagit fart ordentligt.

Äldsta gossen sover hos en kompis. Ja, nu måste väl mamma släppa till lite. Det är ju sommarlov.

Imorgon är det ju första riktiga sommarlovsdagen. Undrar vad vi ska ta och hitta på de kommande veckorna?

Killarna älskar picknick och utflykter, så det brukar bli en hel del av det.

Vi har några olika strövområden här i kring, och sen duger den stora lekplatsen ofta gott den med.

Förr om åren var ju kompisar inget man egentligen behövde tänka på. De hade varandra och var nöjda så. Nu är det mycket mer ringande till olika vänner både här och där.

Så vi får väl se hur denna sommar ter sig.

Åh, vad jag blev sugen på en promenad i skogen.......

Mannen sålde vår fåtölj för någon vecka sedan. In slet han sedan bäddsoffan från kontoret, så att det nu står tre tvåsitsiga soffor i vardagsrummet. 

Ser inte vidare snyggt ut, eftersom de är trasiga och alldeles olika.

Men, vi får förstås mycket bättre plats........

Nu kan jag inte påstå att jag varit så oerhört engagerad i letandet efter en ny soffa.

Fast efter en liten stunds sökande land och rike runt genom webben, gav jag upp och gick in på den lokala möbelaffärens hemsida. Vi har ju faktiskt en trång liten lada full med möbler här på orten. Kan inte säga att jag varit någon trogen kund precis, men någon gång kan ju bli den förste.

Men en hemsida hade de! Och länkar till alla olika leverantörer. Så det var ju bara att kika runt.

Och in kom jag slutligen på Burhéns hemsida och hittade soffan "Rambo". En soffa i plockepinn, det var bara att mäta upp rummets storlek och knappa ihop soffan efter eget huvud. KUL!

Jag fick ihop en soffa med en bredd på 402 cm och en divan på ena sidan och en tvåsits på den andra. Längderna på sidostyckena blev då 240 cm. 

Det måste väl ändå räcka?! 

Den skulle då ta upp så gott som hela vardagsrummet. 

Men det är väl inget annat än en slöarsoffa som behövs där inne egentligen.....

Nu tillkommer ju bara den där lilla fåniga detaljen; 

vad kostar den?!

Mannen kommer nertraskande från övervåningen, klockan är inte mer än nio, så jag undrar genast vad som är fel!

Vad orsakar denna morgons tidiga uppstigning? Kan det vara solen som fått för sig att lysa över oss idag? Eller den rara fågeln som tycks ha klistrat sig fast högt upp i en av lindarna på framsidan av huset? Han sjunger vackert för oss dagarna långa......

Jag fick en sådan där väckningslampa med fågelkvitter som alarmsignal. Och det är precis samma kvitter som fågeln utanför har.

Undrar om han sitter där ute och försöker tjusa sin fantasibild av en vacker donna, som egentligen är en platsburk med digitalt ljud?! Stackar´n.......

Jag vet inte hur många gånger han lurat mig till att ta mig till sovrummet för att stänga av alarmet! Lite lustigt faktiskt.

Vi tog fram vårat nya familje TP igår kväll.Vi är riktiga TP-fantaster, har en mängd olika varianter.

Vi brukar vara tre lag, de två stora killarna, (igår skrev jag visst att den ena var sju, men han är ju åtta ju!) pappa med en av de små och sen jag med den andra. Fast vi använder endast barnfrågor, även vi vuxna. Det brukar ändå vara äldsta sonen som ser till att de vinner. Och det helt UTAN fusk!

Men att plocka fram detta igår, med så trötta barn, var lite tokigt.....

Det blev mycket skratt, men lite vääääl flamsigt.

Som åttaåringen började spelet med att säga till sin äldre bror; "jag slår och går, och du svarar på frågorna".

Bara det tyckte jag var skitkul. Jag var nog också lite trött! Men det är precis så de är de där två. Åttaåringen är en kille med full fart, och äldsta är en tänkare........

Åttaåringen fick sen otroligt roligt när de fick en fråga om häcklöpning. Oj, oj, oj, vilka bilder han kunde få fram! Han satt på sin stol och undrade om häcklöpning var att hoppa fram på rumpan.......

Ja, men de hade ju roligt i alla fall. Men vi avslutade efter två tårtbitar. Och killarna vann som vanligt........