Det är så underbart att känna friheten av en härlig sommar.

För sommaren ger verkligen känslor av frihet....

Tyvärr blir det jobbigt när man plötsligt inser allt jobb man tagit sig fri ifrån.

Tvättstugan håller på att svämma över och barnen skriker efter strumpor.

Disken tar övertaget i köket och dammråttorna lever rövare i varje hörn.

Sen är det ju annat man egentligen vill få gjort också.

Jag är ju ännu inte helt klar med staketet till exempel. Jag tror jag har fyra längder kvar på ena sidan. 

Den andra sidan struntar jag blankt i, för där kanske jag tar och river och flyttar hela staketet ett par meter längre ut......

Nu har jag även ett syjobb till judoklubben som jag självmant tagit på mig. Tillsammans med en vän i och för sig, men till skillnad från henne är ju jag hemma dagligen. Och då blir det lite mer på mitt ansvar på något sätt.

Så det är lite att göra......

Nio gardiner. Inget avancerat, men det tar sin lilla tid. Och på fredag ska de sitta där, för då är det läger och sen avslutning.

Imorse var det riktigt jobbigt att väcka fyraåringen. Han är den som sover längst och är svårast att väcka.

Det ska bli så skönt att låta honom få sova ut ordentligt varje morgon i flera veckors tid!

En av de största fördelarna med att vara hemmamamma, var länge att man aldrig behövde väcka och släpa upp trötta barn på morgonen. Men efter att ed börjat skolan en efter en så har ju den fördelen förspillts, så att säga.

Så nu försöker jag i alla fall se till att morgonen blir så lugn som möjligt.

Jag går själv upp vid sexsnåret och tjoar god morgon medans jag gör mig i ordning.

Då ramlar de upp en efter en och efter morgonproceduren tumlar de ner i soffan.

Frukosten ska enligt schemat stå redo innan klockan sju och vara undanplockat före halv åtta.

Sen tar vi en skön morgonpromenad till skolan som startar kvart över åtta.

Ibland har det varit lite gnälligt över att behöva gå till skolan när de är så trötta.

Men jag har tydligt förklarat hur nyttigt det är med all frisk luft och uppiggande syre för hjärnan innan skolan. Då är deras hjärnor fullt redo att börja lära när de börjar.

Så nu klagas det sällan.......

Däremot fick jag ett och annat att klaga på denna morgon.

Promenaden till skolan var inget bekymmer, men vägen hem blev inte enligt mina planer.

Plötsligt sa det knak......och vagnens stabilitet var snabbt märkvärdigt annorlunda.

Det var bara att inse att den var trasig!

Hela shassit har gått av i fram....

Min nya vagn är sönder!

Då blev det till att rota runt i kvittopärmen........och inse att den är hela fyra år gammal!

Men.....jag köpte den ju förra hösten..........

Eller?!

Jisses, vad tiden rusar förbi när man minst anar det.

Jaha. Vad gör jag nu då? 

Hoppas mannen kan laga. Med PL400 eller nåt.......

Benen är trötta och själen är pigg. Jag har äntligen fått ändan ur vagnen och tagit ett pass på motionscykeln. Underbart nöjd.

Har säkert inte suttit på den på tjugo veckor!

Därmed njuter jag nu av en god portion glass......

Imorgon trampar vi in på upploppet till skolavslutningen.

En vecka fylld med klassgrillkvällar och skolutflykter. 

Jag minns själv hur härlig den sista skoltiden var innan sommarlovet.

Soliga raster och bussresor till spännande ställen. 

Böcker som blev färdiga och mängder med konstverk som fick tas med hem.

Bänken skulle städas och killar som jagades.....

Underbara sommar är äntligen här.

Mina killar har ännu inte visat något intresse för det andra könet. 

Möjligen min åttaåring, han var visst ihop med en tjej i klassen förra terminen. Men inte att jag märkt av det på annat sätt.

Äldsta grabben sa till och med för några månader sen att "vad ska jag med tjejer till. De behövs inte innan jag fyllt arton!"

Va! Min son. Nog för att jag kanske sagt någon gång att tjejer kan ni strunta i tills ni är vuxna, men vadå!

Jag har ibland funderat över antalet söner i vår barnaskara och procenten för homosexualitet......

Vår familj borde kanske ha en ökad risk, eller vad jag nu ska säga, för att en av gossarna blir homosexuell.

Jag har nämnt det för mannen vid något tillfälle, och jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hans reaktion. 

Inte att han skulle blir arg eller förskräckt. Men man kanske önskar sina söner ett lättare liv, än att behöva vandra den svåra vägen.

Själv räknar jag så gott som med att någon blir det. Men jag vet inte. Det kanske inte går att räkna så i procent........

Mina pojkar är mina underbara pojkar vilket håll deras liv än tar dem. 

Åttaåringen hade en övernattningsgäst i natt.

Som jag uttryckte förut är det förundrande att de finner översovandet så spännande.

I natt blev det dock lite mindre häftigt......

Min åttaåring satt i sängen och gapade efter mig vid fyratiden i morse.

Han hade spytt ner hela sin säng.

Usch och fy. Det var bara att ta tag i och ordna till.

Sen fick de sova vidare.

Efter frukost ringde en kompis till sexåringen och ville leka. Jag bad att få prata med hans mamma och meddelade min natts bravader.

Mycket snabbt replikerade hon att de får nog leka en annan dag!

Därefter ringde jag hem till översovaren och talade om vad som hänt. Och undrade om de ville få hem sin pojk snarast eller hur de resonerade.

-"Nej, om din son bara orkar leka och mår bra nu så är det ingen fara."

Ja, åttaåringen hade just ätit en stadig frukost och båda var de i husvagnen och pysslade.

Pappan i luren undrade istället om min yngre gosse ville leka med deras yngre.

-"Ja, visst", svarade jag. "Det är jag säker på!"

Så nu ska jag köra dit alla tre grabbarna efter lunch.......

Tänk vad olika vi föräldrar är...........

Tog frukostbrödet och kaffekoppen och satte mig i hammocken på altanen. Solen skiner och fontänen porlar, det känns som att det blir en underbar dag! Igår installerades värmeslinga till vår minipool, det ska bli spännande att se om den hjälper något....

Jag har äntligen hittat kläder till mig själv. Rotade runt på 4mom en stund och fick ihop en skaplig trave. 

Mycket nöjd! Hoppas bara att de sitter som de ska och ser ut som de gjorde på bilderna.

Kanske jag kan få känna mig aningens fin till midsommar i alla fall.......

När jag inte är gravid ser jag alla vackra magar och underbart söta gravida mödrar och längtar sååååå efter att få vara i samma stadie.

Men när jag väl är där...... Jag ser ju bara ut som en flodhäst med otroligt fula ben! 

Sen blir jag alltid för snål för att köpa mig nåt roligt att dra över magen. För den är ju ändå snart borta.

Men nu har jag tagit mig i kragen och inhandlat lite nytt. Känns kanon.

Funderar på att ordna mig ett sådant där magstöd också. Kanske hjälper det magen att inte blir för uttänjd.... 

Började morgonen med ett judopass med lillkillen.

Det var avslutning och det firades med glass.

Av någon anledning var lillen helt off idag. Ville inte göra någonting och inte ens ha glass!

Vad är det på gång nu undrar man då.......

Själv är jag rätt off jag med. Otroligt trött idag. Och känner mig gigantisk. 

Och jag har ännu tre hela månader kvar med magen.....Hmmmmm.

Var iväg med två av grabbarna till ett par kompisar, stannade en stund för en liten pratstund jag med. Och sen fick jag hem tre grabbar några timmar senare.

Undrar när jag enbart hade mina egna söner sovandes hemma under helgen!?

Tänk att det ska vara så fantastiskt kul att sova över.

Nog för att jag minns hur spännande jag själv tyckte att det var. Men ändå.....

Ikväll blir det filmkväll. Spindelmannen för pappa och det stora och någon legofilm för de mindre.....

Vad jag ska göra? Vet inte....Läsa min bok kanske. I sängen.....

Åh, vad jag längtar till sängen!

Tack för din utförliga kommentar, Terese!

För precis som du skriver är det säkert av stor betydelse hur vi bemöter barnen från trassliga familjeförhållanden.

Kanske visar man barnet den lilla extra uppmärksamhet som gör att denne känner sig starkare och klarar av sitt liv i övrigt mycket bättre.

Det är nog en balansgång också att se hur ens egna barn hanterar eventuella tokigheter som det andra barnet visar. 

För man vill ju ändå på något sätt få ens egna barn att hålla sig på rätt sida så att säga.

Själv jobbar jag åt soc. som kontaktfamilj och känner att där kan jag göra nytta på ett annat plan. Familjerna har själva insett behovet av hjälp och tar frivilligt emot det.

När man träffar på barn från alkoholiserade eller misshandlande familjer i övrigt, känna det ibland rätt hopplöst när de inte själva förstår sina problem.

Men det är ju hemskt att stänga dessa barn ute för att de inte lärt sig de "sociala reglerna" på samma sätt som andra barn.

Fast när man hör hur de svär och beter sig fullständigt respektlöst mot andra barn och vuxna, eller går på gatorna och plockar fimpar för att låtsasröka, känner jag att jag endast vill håll de på avstånd från mina egna......

Svår fråga.

Jag vill vara aningens aktiv i barnens val av vänner. De barn som visar sig vara alldeles vilda, ouppfostrade och fulla med satyg, försöker jag hålla mina barn ifrån. Tyvärr är det ju så att det ofta kanske är de barnen som kommer från sämre hemförhållanden. Och då känns det som att jag blir ännu en svikande vuxen..... Ska man ta sig an de barn som börjar glida snett, eller skydda sina barn från trasselungar?