Michael Jackson skrålar ur högtalarna och barnen har förvandlat vardagsrummet till dansgolv. Mannen står vid grillen (vem annars ;) och jag får lite mer hjälp än jag egentligen önskar med att strimla vitkål och morötter till coleslaw.

Coleslaw, tzatziki, bearneasås, pommes och grillat.

Äldsta gossen har beställt. Det ska vara festmåltid idag, eftersom det är den absolut sista sommarlovsdagen. Helgen räknas inte, enligt gossen själv .....

Far i huset är dock inte särskilt festerkännande då måltiden serveras på melamintallrikarna från husvagnen. 

Vi har ju sålt hela vår servis till goda vänner som bestämt skulle börja samla på precis den, i samma stund som den togs bort ur sortimentet.

Men jag har ju haft den i över tio år, så det gör mig ingenting alls om jag får

byta ...

Men nu står jag här med ett val, som plötsligt känns nästan svårt. 

Först hade jag tänkt att direkt ta mig till Ikea och välja ut det finaste de har, det blir liksom inte så dyrt vad man än väljer.

Sen började veligheten infinna sig.

Tänk om jag sen hittar något jättefint jag skulle velat köpa istället?!

Så nu måste jag naturligtvis titta runt lite. 

Och ni som vet hur mycket (;) jag älskar att ta mig hemifrån och "fara runt" , kan då förstå att detta kan ta lite tid.

Men jag vet att det finns en liten butik nere på byn som hade några fina tallrikar förut. Då är bara frågan : hur dyra är inte dem?!

Öppen för framtidens behov och förbättring? Eller bakåtsträvare?

Att kalla sig bakåtsträvare låter som om man vore en åttioårig liten tant med käpp och grå knut i nacken........Så det vill jag inte. Men ibland känner jag att det släpps lite väl löst på ramarna runt det som en gång var.

Jag är uppvuxen med en mor som är född finlandsvenska.

Att hon är just finlandsvensk är otroligt viktigt, för er som inte är insatta. Det är ju två folk som bor i Finland. Och de vill inte blandas ihop.......

Skit samma. Men att växa upp med en finlandssvensk mor ger ett lite annorlunda språk.

Finlandssvenska är det gamla ursvenska språket, enligt mig.

Med mängder av ord som är så vackra och som vi så tragiskt håller på att tappa bort helt i Sverige.

Ord som :

Barn/Sängkammare

Tambur

Vask/Lavoar

Ämbar

Bykstuga

Tupp

Kiva

Butiken

Att säga att man ska gå på tuppen är till exempel något som kan ge upphov till en och annan rynka i pannan. Det betyder just inget annat än att gå på toaletten eller dasset, så det kan ju låta lite märkligt ....

Nu för tiden är det som om allt ska göras så enkelt och snabbgjort som möjligt.

Ord ska förenklas och förkortas.

Mig och dig stavs nu lite fult mej och dej. En skitsak i och för sig, men tråkigt tycker jag.

Sen alla dessa förkortningar som ramlar över oss konstant. Naturligtvis som en följd av snabbskrivna sms, men det har haft en tendens att följa med oss i alla övriga delar av samhällets skrifter också.

Och det är inte endast förkortningar som kan störa mig, utan jag har lagt märke till hur slarvigt många skriver nu för tiden. I bloggar, mail och inte minst på facebook.

Allt skrivs som en enda utandning, helt utan punkter, komman, stora bokstäver eller utropstecken/frågetecken.

Det gör texten fruktansvärt svår och jobbig att läsa!

Någonstans vill man ju kunna hämta andan och betänka vad man just intagit.

Kanske är det just därför det blivit så otroligt vanligt, och för somliga väldigt viktigt, att lägga in smiles efter var och varannat ord?!

Det som normalt förr förstärkte texen (! , ? ....) har nu bytts ut mot

(        ) gubbar i mängder.

De kan förvisso vara underhållande till en liten grad, men ack så störande för ögonen i för stora antal.

Om man kan använda ord ur ett större ordförråd tillsammans med alla dess olika tecken vi redan har att välja bland, så tycker jag knappast att dessa små hoppande gubbar behövs.

De kan få förgöra sig själva    . I min värld behövs de inte.

Vårt språk är så vackert att vi borde värna och bruka det med omsorg .....