De senaste åren har ju gett en explosiv ökning i diagnostiserade barn med diverse bokstavskombon.

Kan man tro att det beror på att problemen uppmärksammats och uppdagats mer. Inte egentligen ökat i antal, bara noterats.

Eller har de faktiska fallen verkligen ökat ?

För att kunna få hjälp i skolan och ta del av samhällets resurser krävs en diagnos på papper. Och det måste väl vara bra att kunna ha en grund att stå på och utgå ifrån när man sen kollar på utveckling och framsteg.

Men kan diagnosen inte bli en black om foten?

En gosse som har svårt i skolan. Kämpar med det som tas lätt av andra.

Gör framsteg i ytterst långsam takt och ligger snabbt efter i klassen.

Gossen får en diagnos efter ett antal års samtal och utredning.

Nu sätts alla hjälpmedel in och äntligen kan lärare, föräldrar och inte minst gossen själv förstå varför just han har det svårare än de flesta.

Samtidigt som diagnosen gav dem förståelse, blev det för gosse och föräldrar en ursäkt. En anledning att strunta i att försöka.

Gossen ska göra en svenskauppgift.

"Men jag behöver inte, för jag har dyselexi......."

Alla barn kan allt, så måste i alla fall förhållningssättet vara, och har rätt att få möjlighet att visa det för både sig själv och alla andra.

De måste bara få de resurser och den hjälp som passar just dem!

De flesta föräldrar är nog inte som dessa, som bara gett upp.

Men ett uppgivet barn är ett för mycket........

Ska det verkligen vara tvunget med en diagnos för att få det stöd man behöver!?

Rodnaden sträcker sig upp på halsen. I samma starka färg som partitillhörigheten.

På andra sidan bordet håller två händer ett hårt grepp om bordsskivan. Svettigt.

Partiledardebatt.

Med en kopp kaffe sittandes i soffan en lugn stund på dagen. 

Det är kul med debatt! I grund och botten kan man dock tycka att de vill åstadkomma samma sak. Men vägen dit är så totalt olika.

Två gossar, Pontus och Samuel, följde med kompisar efter skolan.

Äldste sonen, Rasmus, ringde trött och bad om hämtning. För en gångs skull fick han bifall. Bara för att pappa är hemma. Annars hade han snällt fått traska hem....

Så är det helg igen. Förra helgen föddes Elvis.

Undrar vad denna helg kan bjuda på?

"Cistern, spolknapp, usch-ful, varför så billig?, vägghängd, dolt S-lås......" Rolle sitter med datorn bredvid mig vid det stora köksbordet. Han har börjar inventera behovet för det nya duschrummet. En toalett behövs uppenbarligen. Men att välja en sådan skitsak var svårare än jag någonsin kunde föreställa mig. Handfat och kran inköptes för över fem år sen!! Helt ofattbart hade vi den fantasin att vi inom den då närmaste tiden skulle kunna ta oss an det utrymmet. Det blev dock inte riktigt så. Men nu hoppas jag att vi faktiskt kommit dit.....