Tittar ut mot den blöta gräsmattan, som nu sakta börjar fyllas med fallna löv i naturens alla färger. Två goa ungar står och river med varsin räfsa medans lille Dennis går och kämpar med en bråkig liten skottkärra. Luften är fylld av alla höstens toner av fuktig mylla. / Det är valdag idag. En dag att ära och glädjas åt. Nu kan vi släppa alla debatter och sura diskussioner. Låt oss bara respektera grannens skilda åsikt och ta varandra i handen i valdagens festdans. Nu ska vi fira denna valmöjlighetens dag........

Oj oj oj! Jag som längtade till sängen för flera timmar sen. Och här ligger jag ännu i soffan helt fast i politiken. Det är inte utan att man blir helt klistrad vid de heta diskussionerna. Fast det roligaste är väl ändå komiken hos "parlamentet"........

Två veckor har nu gått sen Elvis kom till jorden.

Två veckor av lugn och familjemys. Av att bara få vara tillsammans, till och med med pappa.

Så idag drog det vanliga livet igång igen, med full fart.

Extrabarn plus våra egna. Och sen några kompisar på det.

Sen fick vi dessutom besök av farmor och farfar.

Det var med andra ord fullt hus större delen av dagen.

Fikat dukades upp och annonserades, tjoff så rasslade nio barn in och slog sig ner runt bordet. Lille Elvis var den tionde barnamunnen, som åtminstone nöjde sig med tutte.......

Att ha huset fullt med barn är jätteroligt. Men efter två så otroligt lugna veckor, blev kontrasten total. Och mamma jättetrött!

Ska bli underbart att få gå och lägga sig.............zzzzzzzzzzzzzz...........

Det var en mycket nöjd och stolt fyraåring, Simon, som tog vattenflaskan i ett fast grepp och stegade ut till bilen. Äntligen var det hans tur att gå på judo! Och denna omgång med pappa dessutom. Nu skulle han få visa pappa hur man gör judorullningar och lära honom ett litet höftkast. Pappa kan ju ingenting av det där, så Simon kan slå sig på bröstet och stolt känna att han besitter kunskaper han pappa inte har en aning om...

Gatlyktans sken silas genom lindens bladverk och utgör en mycket vacker kvällsbild i mörkret utanför. Pappa Rolle var med äldste gossen, Rasmus, i skolan idag. Ett tyvärr inte fullt lika trevligt besök som hos de yngre bröderna. Klassens stökighet visade sig vara snäppet gräsligare än vad både jag och Rolle anade. Tröttsamt att så många barn visar så stor brist på respekt mot vuxna, eller mot andra människor över lag egentligen! Det blev ett långt samtal med rektorn under eftermiddagen. Skönt att känna sig lyssnad till och förstådd. Nu vill vi bara se agerande också........

Barns uppväxt och mognad innehar ett flertal delar vi vuxna helst skulle slippa. Fast även försök att gå emot förälderns tillsägelse och att kraftigt revoltera, ingår nog endast av godo i en fullständigt normal jakt på vuxendomen. Att som förälder vilja tro att ens egna barn står över alla andras, och slipper undan dessa konfliktbeteenden helt, är nog inte helt sunt. Att visa ett barn att det tveklöst hålls på sitt ord i alla lägen. Att det aldrig finns en tvekan kring dess uppförande, att föräldern tar alla andras beteenden som felaktiga, aldrig det egna barnets, ger nog barnet en felaktig uppfattning kring den egna personen. Gissningsvis upplärs detta barn att det kan komma undan med vad som helst. Vilken lögn det än drar till med får det förälderns fullständiga förtroende. Det är skrämmande att via föräldern höra hur barnet absolut aldrig får sysselsätta sig med någon opassande aktivitet, och sen höra barnet kungöra sådan kunskap denne knappast kan ha anförskaffat sig utanför utförd aktivitet! Barn testar och revolterar, det är fullständigt normalt. Även att göra felaktiga val och visa på ett dåligt uppförande ibland. Det är ju då vi föräldrar ska göra vårt jobb, med att guida i rätt riktning. Om vi då vägrar se tokigheterna..... Då kan vi heller inte guida........ Och då undrar jag, om vi över huvudtaget kan göra vårt jobb?!

Rolle håller på att packa ihop spindeln för den sista besöksturen till skolan. Idag är det äldsta gossens, Rasmus, tur. Hela klassen har väntat med spänning. Läraren, som är den enda manliga vi har, likaså. Fredag är det idag, och dags för vårat extrabarn att komma. Det har varit en liten paus nu, så det ska bli så mysigt att äntligen ses igen! Och barnens farmor och farfar ska ta sig tid för ett besök denna helg. Så nu är lugnet slut...... ; )

Mörkret har lag sig och gatlyktorna är tända. Soffan känns underbart mjuk och ombonad, tillsammans med min svarta stora fleecefilt blir det nästan svårt att hålla mig vaken. Debatten ska just till att dra igång och jag anar hettan i luften. Skolan är ingångsämnet...... Spännande!