Har nu kastat mig själv ur sängen, på tok för sent som vanligt

utfodrat hunden

kört snöiga barn till skolan

promenerat barnen

(eller var det tvärtom?)

hängt blött på tork

struntat i tvätten

städat ur disken

torkat alla smutsiga ytor

sugit alla smuliga golv

sett min obäddade säng

sett till att alla andras bäddar är i ordning

stekt en miljard pannkakor

bara för att sen fylla dem med gegga

(enligt barnen)

(fast det var nog igår!)

konstaterat att dagarna snurrar ihop sig i sin snabbhet

och undrat när julfriden ska infinna sig.....

Om jag hänger upp julgardinerna,

kommer den då?!

Jag har fått en award av flerbarnsliv !

Det tackar jag allra ödmjukast för. :-)

Till awarden hör att låta meddela sju saker om sig själv, kanske något som inte framkommit tidigare.

Sen ska awarden delas vidare till sju andra bloggare.

Då kör vi.....

1. Jag har en väldig ångest över livet dundrande framfart. Snart är det slut, liksom...

2. Jag gick min utbildning till undersköterska enbart för att få läsa teckenspråk under två år. Ville bli tolk, men kom inte in som en av trettio bland över trehundra sökande.... Sen rann det ut i sanden :-(

3. Drömmer om fler barn, fast jag lovat att vara nöjd med sex stycken ;-)

4. Studenten var en av de värsta dagarna i mitt liv! Längtar fortfarande efter att få sitta i skolbänken igen.

5. Säger att en "mamma"-kropp är vacker, fast vill egentligen ändra allt som bevisar att jag fått barn. (bristningar,slapp maghud, tomma tuttar)

6. Älskar inredning och att drömma, planera och skapa visionsblad. (Stort papper fullt av inspirerande vackra bilder från inredningstidningar)

7. Blev redan som tioåring stämplad som "skrivande" av lärarkåren i skolan. Skrev många små noveller jag lät läraren bedöma. Men sen blev det inget mer av det heller.....

Ja, det gick ju!

Så var det nomineringarna.

nattmia för alla hennes underbara bilder

riesling för hennes sätt att bjuda på sig själv

zebbeskamp för att Mia låter mig få en inblick i en lite svårare vardag

filozophie för hennes tänkvärda funderingar

mångmamma för hennes härliga sätt att berätta

dante för otroligt underhållande texter

carola för att det är härligt att kunna se in i en STOR familjs vardag

Tack igen...och varsågod!

Så var stormen över oss....

Ett riktigt uschigt väder, om man kan uttrycka sig så.

Ändå fick jag mig en kort sväng ner på stan och in i lilla inredningbutiken.

Jag var på jakt efter röda tofsar att hänga i mina soffrumsgardiner, för att ge dem lite mer julkänsla. Tofsar a´la Maria Montazami.....(hihi)

Men de röda var helt slut. Det fick bli ett par i en grålila ton istället.

Igår var det ännu mer shopping. 

Mor min och jag brukar ta en julklappsrunda för att hon ska få hjälp med inköpen till alla barnen. Det är ju till och med svårt för mig, så hur lätt kan det då va för henne?!

I år beslutade vi att hon endast skulle ge mjuka paket åt allihop.

Helt i min smak! =-)

Vi gick in på en butik jag känner mig trygg med sortimentet med. Och sen var det bara att plocka, set till barn efter barn........

Rätt skojsigt så där i all sin enkelhet! ; )

Snygga plagg hittade vi också!

Lite grejer tog jag själv på stående fot till de små dessutom.

Byxorna kommer knappast till sin rätt på bilden. Men är inte tröjan söt så säg!?

Jag som är tokig i lussebullar också. Kan lätt äta ett flertal var kväll nu i jultider....Tyvärr...

Lillemannen växer och frodas.

Har börjat gå med på att ligga stundvis på magen och försöker kika sig omkring så gott det går.

Men denna kameran är ju vedervärdigt dålig inomhus!!

Så tråkigt!

Bilderna ute blir bra så det räcker, men inne.....

Borde väl lära mig lägga in bilder på datorn från den riktiga kameran istället.

Säkert lika lätt som från "fånen".

Idag blir det nog till att stoppa in allihop i bilen ännu en gång, för att de två äldsta ska slippa traska i den här stormen. 

Hua mig, sånt väder vi har!

'Åh, har du bajsat!', hör jag mig själv utbrista med en sådan där löjligt klämkäck stämma som man bara har då ens inre är alldeles överfullt av kärlek. Att man en dag skulle tycka en bajsande bebis var supersöt, trodde man väl inte i sin vildaste fantasi för X antal år sen. Men det är just sådant kärleken gör med en. Sätter glitter och rosaskimmer till och med kring det äckligaste den älskade babyn kan uppbringa… Kärleken ger energi, glädje, entusiasm och livsnyfikenhet. Ger livet mening helt enkelt! Aldrig har jag väl skrattat så mycket som sedan jag fick barn, deras sätt att helt obehindrat bjuda på sig själva och se på livet med humorn ständigt i ögonvrån, har lärt mig att släppa fram skrattet när helst det tränger på. Varje litet tillfälle till glädje är guld värt. Just nu är det Dennis enorma ordflöde som är den aktivaste skrattframkallaren. Orden, diskussionerna och förklaringarna kring allt som pågår under hans dagar, fullkomligen väller ur honom den senaste tiden. Och då det mesta kan bubbla fram i en alldeles salig blandning ger det lätt upphov till rejäla skrattsalvor. Och då tillsammans med honom själv, naturligtvis. Idag satte han sig på sin stol vid köksbordet bredvid mormor, lade armarna i kors framför sig på bordet och lutade sig myndigt framåt. 'Nu ska vi prata, mormor!'

Det knakar under henne då hon med vana försiktiga steg går över hängbron.

Hon vet vilka plankor som sitter löst och var repen börjat nötas. Placerar fötterna mjukt på trygga punkter utöver bron.

Bron leder henne från sovkojen till den större kojan i trädet bredvid. Det är från den hon har sin stege att ta sig ner till marken med.

Trädkojorna är gamla och slitna, kräver en hel omsorg för att inte rasa ihop fullständigt, men hennes ork har börjat tryta på senare år. Ryggen värker och fingrarna har börjat krokna. Åldern har fångat henne…

En gång i tiden, då hon med smidighet klättrat omkring och med flinka fingrar byggt sig detta boende, trodde hon sig vara alldeles odödlig. Och det var en illusion som hållit länge, men som de sista åren helt börjat vittra sönder.

Detta liv som varit hennes i så många år, och som hon dessutom låtit gå i arv, hade varit allt annat än lätt.

Ett älskat barn hade hon önskat få föda upp under bra mycket bättre förhållanden. Men livets öden rår en enkel människa inte på.

Och så illa hade det ju inte gått. De hade haft mat och skydd för väder och vind, så de hade nog klarat sig bra.

Hon hade skapat ett liv med en imaginär normalitet för dotterns skull. Flickan skulle inte behöva bära hennes bördor. Det var ju hennes önskan att dottern en dag kunde fortsätta hennes livsuppgift. En dag när hon var redo.

Men nu var det flickans tur att finna sin tillvaro. Må gudarna vara med henne.

Hon bar i alla fall medaljongen…

Äldsta gossen är nu iväg för att äntligen få se början av den sista delen på Harry Potter. Filmerna brukar ju sällan vara lika bra som böckerna, och Rasmus brukar kunna hålla föredrag en lång stund efteråt om alla skillnader dem emellan.

Med en egen vilja att skapa ett hem med så lite innehåll som möjligt. 

Ju tommare hemmet är på prylar, desto större utrymme får kärleken....

Det kan göra det störande att då leva ihop med en man som är så prylfixerad, för att inte använda det uttjatade ordet prylbög, som man bara kan va.

Men hans stora intresse bland prylar lutar ju mest åt det tekniska, och det finns ju en del teknik i hemmet som även jag känner för.

Att jag blev så lyckligt lottad att maken köpte mig en Kitchen Aid, var säkerligen till stor del tack vare hans egen fadäs för just det tekniska.

Och min Kitchen Aid älskar jag! Har väl aldrig bakat så mycket i hela mitt liv som sen den kom in i huset.

Nu har det ju kommit ut en ny sorts kaffebryggare/maskin på marknaden. Ja, den har väl kommit för ett tag sen. Men nu börjar den bli något mer accepterad rent allmänt.

Och då är ju inte min man den som vill va den. Utan han ska ju prompt också ha en sån. Naturligtvis av bästa sort då.......

Helst ska det doktoreras i ämnet, för att verkligen vara säker på att det inte finns någon bättre!

Jag har lyckats hålla den stången ett bra tag nu, fast igår var det kört. Maken var i den större staden utan någon tyglande husturu i närheten.

Dock skulle han aldrig våga släpa hem något som inte gått igenom den estetiska kontrollen!

Vilken färg, form och tillbehör var godkänd hos regeringen?!

Jag (läs regeringen) valde en mindre, antikvit utan mjölkskummare.

Och nu är det nog jag som är gladast över köpet!

Vilken sötnos! En vackrare kaffebryggare får man sannerligen leta efter!

I skålen bredvid ligger kaffedosorna. Som en skål med godis......

Det kanske inte är så där jag kommer förvara dem i framtiden. Men just nu får de ligga där.

Så nu har min Kitchen Aid fått en kusin. För nog passar de bra ihop?!