Ett litet skott ur fröet har grott. Så litet och skört i all sin ljuvlighet. Det skapats genom naturens mysterium och lyser av nytillkommenhet. Sakta växer det och snart spirar den första lilla knoppen. Mitt hjärta ömmar och vårdar den ömt. Kärleksfullt ser jag hur mitt lilla skott skjuter i höjden och så småningom säkert växer sig lite vildvuxen. Jag kommer nog få beskära och forma det något allt eftersom. Av all näringsfull kärlek kommer mitt lilla skott slutligen växa sig stark och kraftig, och bli rikligt översållad av underbart vackra rosor. Rosor som sprider glädje och härlig väldoft långväga kring sig. Mitt lilla skott, mitt älskade lilla barn…

Glädjen över att vara klar med lövräfsandet är ofantlig! Ömmande och spruckna blåsor på mina händer är min belöning, men nu är jag åtminstone färdig. 29 svarta säckar står nu och väntar på bortforsling. Denna helg är trippen till tippen gjuten i betong! Inga ursäkter och undanflykter godtas. Att få vakna i lugn och ro, till vetskapen om att så skön kommer hela kommande veckan vara, var riktigt mysigt. Kunna ligga och dra sig med de små i sängen och inte hela tiden behöva slita upp dem ur värmen, känns gott! Nu har halva dagen rullat förbi och min kaffestund närmar sig. Ska bara.…