Skrattsalvor hörs från bordet bredvid. En yngling gör sig rolig med ett löjeväckande beteende med en ölflaska. Gubbarna runt bordet viker sig av skratt.

Är det innehållet på ölflaskan som ger dem nöjet att skratta åt något så banalt....., funderar jag.

Sitter på stadens finare hotell och bjuds på julbord av bättre klass. Magen har fått några tuggor av delikatesserna och känns nöjd. Lilleman ligger och avnjuter sitt "julbord" i liggande ställning och verkar inte bekommas alls av den stigande ljudnivån.

Någon man, från det skrattande bordet, med lite innanför västen yttrar en kommentar om avundsjuka kring bebins stund av gosande med tutten. Jag låtsas inte höra.....

En världssyster ger mannen en skarp kommentar, då en yttran om upphetsning vid synen av ammande ges. "Gubbsjuka!", tänker jag.

Samlingen vi tillhör fyller hela den övre våningen och det råder glad och festlig stämning. De flesta känner varandra och gammal som ung håller samma nivå. Ingen rang eller hiarki gör sig påmind.......Skönt att se.

Mormor håller ställningarna där hemma med den övriga flocken. De har en lugn och mysig soffkväll. En vanlig fredag. Jag skulle gärna ha gjort dem sällskap.

Slutligen kommer ångesten krypandes. Mitt barn ska inte närvara då det börjar bli för rörigt på firmamiddagen. Maken meddelas mitt avtågande och samlar ihop de som vill skjutsas hem. Bussen avgår......

Kryper ner i min stora underbara härligt varma sköna säng. Klockan har inte slagit många minuter över tio. Jag är stentrött!

Har aldrig rännt på krogen som vissa gör i unga år. Ute på annat sätt har jag inte heller varit många gånger. Kan lätt räkna tillfällena på en hand.

Inte min grej helt enkelt...........

Kul att ha varit med. Men är nu dagen efter så det förslår. Trots noll procent alkohol och tidig bäddning.

Det blir en lugn helg.

Utanför fönstret råder absolut Astrid Lingrens sagovinterstämning. Vackert så det skär i bröstet… Lika enormt som det är vackert är det tillika besvärligt med all skottning och in och utsläpning av barn för lämning respektive hämtning av andra barn. Lillskrutten får kläs på och av fler gånger än jag kan räkna, under en vecka. Skönt han är en gosse med solsken i sinnet även då det yr av snö där ute!

Två barn simmar runt med sina overaller och tillbehör på köksgolvet, dit jag dirigerat dem för att undvika golvpolering i den värsta byggsörjan. Hantverkare som travar ut och in genom snö, gipsdamm och sågspån lämnar helt oväntat väldigt mycket skit bakom sig!

De två äldre gossarna står i hallen och dividerar med sig själva huruvida dem ska vänta hemma eller inte. En fråga som kan vara nog så världsomvälvande...

Den färdiginbakade minstingen bärs för placering och avvaktan till vagnen, då knackning hörs på dörren. (byrackan) Hunden kommer genast skällande och beordras platsläggning ögona böj!

"Skulle fixa lite avlopp" mannen har bokstavligen fokus skrivet i pannan och visas direkt in till badrumrenoveringen.

"Lyse?" 

"Hmm. Elektrikerna gick just." Jag försöker få någon lampa att funka, men kan snabbt konstatera att de lämnat elen av....

"Jag hämtar pannlampa" säger den duglige rörmokaren och jag försöker få på mig ett par vinterbyxor. Det är ju så snablarns kallt ute!

Handigmannen går in och slukas upp av mörkret, medans jag försöker få på de simmande barnen sina utekläder.

Jag tar mina vändor ut och in från bilen för att lasta den full av små guldklimpar.

Hunden åker också med.....

"Jag drar för att hämta hem barn. Låser du om du går innan jag hunnit hem?" frågar jag in mot det svarta hålet i slutet av hallen.

Jag möts av ett jakande svar och gasar iväg med min rally?bil.

Några timmar senare trampar maken in genom dörren.

Golvet är dammsuget och alla nerskräpande hantverkare utflugna.

"Hur gick det med rörisen idag" frågar den ovisse äkta hälften. "Han kom och tog en kaffe med mig på jobbet, och han var så väldigt trevlig och beskrev så otroligt bra hur jag skulle göra med allt i badrummet......."