Direktlänk till inlägg 6 januari 2011
Det var sommar nu. Det var varmt.
Om en vecka skulle sommarlovet börja och det kändes i hela kroppen.
Sjutton år, på det artonde, och redan hårdhudad. Visste min plats i världen och visste vilket håll jag ville gå.
Det var vår tur att hålla i avslutningsrevyn. Traditionsenligt hölls det av tvåorna och med störst fokus på studenterna.
Mycket ironi och vassa skämt om de yngsta eleverna och mest ingrodda lärarna. Vi var inte rädda för konsekvenser, oss kunde ingen komma åt!
Dagen före revyn lyckades de mest skenheliga eleverna i klassen låna till sig nyckeln till gympasalen, platsen för det kommande framträdandet. Vi planerade en sista repetion med tillhörande avslutningsfest.
Två klasser var vi och samtliga kom. Så klart. Vi hade ju kul!
Några hade med sig något att dricka, men det blev inte något fylleslag.
Det repeterades, skrattades och snackades.
Brodern kom!
Jubilaren vi firat för några veckor sen tog med sin bror. Han. Som bar på något som var mitt....
Vi möttes och sågs.
Människor sprang överallt. Alla var glada. Imorgon skulle vi driva med skolan!
Han blev sedd av fler. Tjejer som frågade efter honom, letade efter honom, gick runt huset i sitt sökande.
Jag tog mina svängar med C och M, pratade tjejsnack i vanlig ordning.
Stötte ideligen ihop med honom, vi tog följe till slut.
Han var snygg. Snyggare än de flesta jag mött. Lugn och stabil. Hade lätt för att andas.....
Mörkret och kvällen tog oss på bar gärning. Deras sista buss hem var snart framkörd. Den firade brodern var sen länge försvunnen. Han höll sig ju med mig istället.
Inser plötsligt att han måste springa. Regnet har börjat vräka och kanske den firade brodern redan gett sig av.
Snabbt adjö och sen borta.
Känslan inom mig var stark.
Var det förälskelse? Nej. Snarare behov.
För min egen existens skull var behovet starkt. Mitt liv låg ju i hans händer....
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|