Alla barnen i tredje klass gick in till klassrummet i huset bredvid för att spela blockflöjt.

Utom jag. Och en kille i andra klassen.

Vi släpade med oss våra gigantiska cello´s och kämpade oss upp till ännu ett annat skolhus.

Mor min stod inte ens ut med tanken på blockflöjtstjut i hemmet.

Så jag fick stå ut med cellons plågade skrianden ;-)

Året därpå bytte jag till piano istället....

Ett piano är ingenting man lånar av musikskolan och plockar med sig fram och tillbaka varje lektion. 

Så det var ju tvunget att lyckas få hem ett sådant.

Eftersom pengar inte var en stapelvara i mitt barndomshem kunde min lilla mor inte bara trava ner till musikaffären och kvittera ut ett sådant relativt dyrt instrument. Utan det fick lösas på annat sätt.

Hur minns jag inte, men ett piano flyttade in i alla fall.

En tramporgel.

Inte det lättaste att försöka lära sig spela piano på som nioåring.

Så det stod jag inte ut med alltför länge.

Ett mer riktigt tangentbord behövdes.

Synth blev det då.

Roligt med alla sina möjliga ljud och kompmelodier, och betydligt mer lättspelat än ett äkta piano.

Därför blev lektionerna desto knepigare, eftersom jag vande mig vid synth-tangenterna.

Jag blev aldrig pianist.

Men tog trots allt lektioner i drygt fyra år.

Så många år senare, fick jag igår en ny hyresgäst.

Ingen sprudlande ung skönhet. Mer vacker och respektingivande.

Stor plats tar hon också. Så pass att ett helt skåp måste flytta ut.

Sen betalar hon ingen större hyra heller. Och det gör ingenting alls.

För den plockar jag gärna ut i toner.......

Kyrktornet tornar ståtligt upp sig över de nyklädda björktopparna. Solen är glimmande varm och jag har tagit av mig den tunna sommarjackan. Runt mig lyses marken upp av gräsets egna små gyllene solar. Maskrosorna flockas i mängder. Gossen och jag skojar om glömda vantar. Vi njuter av vinterns avslut och bestämmer att nu säger vi välkommen Sommar!