Pyjamas på. Bompa rullar. Disken borta. Gossmor ombytt. Vattenflaska fylld. Slaghandskar ihågkomda. Nu ska morsan banka ur sig lite!

Begravningskaffe. Förlovningsfest. Bröllopsfest. Dopfest. Till och med babyshower kan jag begripa och förstå mig på. Men det nya fenomenet "skilsmässofest" ramlar helt utanför min begreppssfär.

Jag är inte på något sätt emot skilsmässor.

De kan vara rent välgörande och helt nödvändiga.

Säkert är att de innebär en nystart för de inblandade, som ofta är fler än enbart två vuxna som en gång varit förälskade. Och en nystart kan vara nog så livsuppbringande.

Men att det skulle vara något att fira faller lite utanför min ide med själva gitermålet.

Att välja en partner för livet görs väl oftast med omsorg. Åtminstone med stor kärlek (hoppas jag). 

Att det sedan uppdagas att valet visade sig felaktigt. Att det inte blev som man tänkt, inte gav det man önskat. Det är väl sällan trevligt att inse. Eller!?

Ett par som inte trivs ihop, som ger varandra mer sorg än glädje, gör nog gott åt att separera. Tror inte barn mår bättre av att mamma och pappa lever tillsammans än av att se dem båda lyckliga isär.

Fast ändå.

Är en skilsmässa värt att festa för........?