Solen brann från den klarblå himlen och luften var långt mer än varm, när Magnus körde in ekipaget på marknadsplatsen.

Wilhelm var snabb på att med fokuserad blick söka över torget för att finna en plats för dem att ställa kärran på.

Han stötte sin husbonde i sidan och pekade. -"Där kommer vi nog in."

Över den öppna platsen rörde sig redan mängder av inköpare och säljare.

Det såldes örter och kryddor, tyg, säckar av ull, malen vete och torkat kött.

Det togs i hand och byttes varor och slantar, prutades och överlades. Inte alltid utan tvister, men de flesta löste sig utan större bråk.

Utanför ölstugorna var det värre.

Det var ännu tidigt, men de ölsugna karlarna hade redan stationerat sig vid de tjocka träborden där inne.

Och det skulle inte dröja länge innan de första fylleslagna ramlade ut genom dörren. Och sen var slagsmålen alltid snart igång.

Wilhelm tog hand om hästarna medan Magnus ställde upp alla kaninburarna och kontrollerade deras tillgång till vatten och skugga. 

Han hade fått in vagnen bredvid ett salustånd med tygförsett tak, vilket lyckosamt gav skugga även över hans plats. Då slapp han spänna upp sin egen tältduk.

Wilhelm kom in bakom honom och yttrade hans egna tankar. -"Vi väntar med tältet, va?" -"Ja, än så länge behövs det nog inte", svarade Magnus.

-"Jag går och tittar lite." Magnus får en nick av Wilhelm som redan hamnat i köpslag med en äldre kvinna.

Magnus går mellan de olika stånden och tittar vad som saluförs och lyssnar till människorna. Ser var priserna hamnar och var det går lättast att pruta.

Han ämnar inte göra sina egna inköp förrän mot slutet av dagen, då försäljarna liksom han själv tröttnat på att stå här i hettan, och bara vill få komma härifrån.

Då finns det störst chans att få de bästa priserna. 

Han kollar bort mot sin egen vagn och ser hur det trängs mängder med folk borta vid Wilhelm. Han rusar genast dit för att hjälpa till. Plötsligt befinner han sig i ett hav av människor som nästan slåss om att få köpa hans kaniner. Det känns nästan svårt att överblicka att det är rätt pengar som byts in och han får nästan panik.

Under ett par timmar snurrar det på i samma takt så gott som hela tiden. Till slut byts den sista buren mot tre silvermynt och Magnus sätter sig smått häpet på sin tomma kärra bredvid Wilhelm.

-"Jaha. Så var det med det...", knyter drängen ihop det hela.

-"Jaaa." Magnus släpar på ordet. "Har väl aldrig varit med om maken!", säger han och börjar räkna slantarna i penningpungen. "Etthundrafemtio silvermynt!", utbrister han chockat."Etthundrafemtio!"

Nu är det hans tur att göra sina inköp.

Min tomt är uppgrävd. Enorma jordmassor ligger i bergskedjor runt hela mitt hus.

Rör för dränering och stuprännor ligger utspritt lite här och var. Spadar och hackor. Stegar och prylar överallt.

Känns lite rörigt just nu.

Och som pricken över i, regnet vräker ner!

Härligt när allt bara testar en. När man får anledning att träna sin a-n-d-n-i-n-g....

Att få spraka av sig med jämna mellanrum är nödvändigt. Få ruska ur sig all gammal uttjänt energi och kunna refilla sig med ny.

Idag är mina ben knappt brukbara. Träningsvärken är enorm. För en gångs skull. Härligt!

Dagen med ösregn vet jag inte vad vi ska göra av. 

Pussel....

Köra ett pass med matte och läsning kanske.

Öva huvudstående....