Finner mig plötsligt stående tryckandes in sovsäckar i minsta lilla lucka i det knökfulla bagageutrymmet. I hallen innanför den vidöppna dörren tjattrar ett gäng gossar, likt apor, om möjligheten att få med sig varenda liten pinal de finner livsnödvändig. För vad som känns som en kvart sen togs beslut om en tripp till de värmländska skogarna för att gossfar ska kunna besöka helgens stora ATV-träff. Att det råkar vara hemort för syskonen mina dessutom, ger ju resan ytterligare dimension. Så det blev till att slänga ner det nödvändigaste i en liten ryggsäck (läs;trycka igen fyra knökfyllda resväskor) och kasta in den på hatthyllan (pressa in dem i bagaget) och rulla iväg den korta biten dit (sträckköra i sex timmar). Vad gör man inte för lite skoj…