Som en tjock, djupgrön heltäckningsmatta ligger mossan över hela skogsmarken. 

Ser fantastiskt mjuk och skön ut. Kan inte låta bli att böja mig ner och trycka lite med handflatan.

Sätta mig gör jag inte. För det är långt ifrån torrt.

I varje liten sänka ligger vattnet djupt. Som små sjöar överallt.

Vännens fyrbenta vattenapportör kan inte låta bli att kliva ner i varje plaskhål.

Hon ser så road ut, att även min lille kortbening inte kan låta bli att fundersamt trava ner i den kyliga vätan. Liksom för att se vad det är som är så roligt...

Han gör en lov i vattnet och går sen snabbt upp igen. Var det inte roligare än så?!

Gossfar hörs ropa från någonstans långt borta.

Det är ett glatt rop. Svamplycka!

Vännens hund gör också några försök på att leta kantareller. Hittar svamp gör hon gladeligen. Men vilken sort spelar väl ingen roll, tycks hon tänka. Svamp som svamp...

Jaa, det är väl i alla fall ett steg i rätt riktning ;-)

Inte är det många fynd vi får med oss hem. Men en smakbit åt alla blir det i alla fall. 

Man får vara glad för det lille, sa pigan som satte sig på nappen ;-)