En bit ur mitt liv

Alla inlägg under augusti 2011

Av Kattis - 10 augusti 2011 22:35

Gossmor har nästan limmat fast sig i det stora svarta köksbordet.

Limduttar, klipprens, utstansare, vackra pappersark, en drös med stämplar och mycket mycket mer ligger utspritt över hela bordsskivan. Att det faktiskt är svart är knappt synligt. Men jag vet.


Scrapbooking är kul! Så otroligt roligt att få klippa och klistra.

Just nu limmar jag ihop lille D´s doptavla, sen är det bara Elvis kvar. 

De blir så fina och pryder killarnas tv-rum väldigt.


Inte är det ofta jag kommer till. Med att lyckas scrapa ihop tid nog för att släpa fram allt och hinna sitta någon timme och fiffla. 

Men nu så. En tavla fick jag ihop åtminstone. Plus lite till...


Men nu får jag lov att bända mig loss för att slänga en bok i huvudet på mig själv. Läs!, ryter jag med jämna mellanrum. Tiden rinner iväg och boktraven minskar lite väl långsamt.

Så här ska det plöjas "rädsla och separationsproblem hos hundar", Kerstin Malm.


.....................................


LÄS!

Av Kattis - 9 augusti 2011 23:35

Björken viskar sakta att sommaren snart lämnat oss. Den svala kvällsluften skapar knottror på mina bara ben. Står och ser ut över min mörka tomt straxt innan läggning och begrundar det faktum att det är inte mycket kvar nu. Av sommarlovet. Det rann iväg och jag kan inte bestämma mig för om jag är redo för vinter än... Hösten är alltid välkommen. Med varma eldar, tända ljus och rykande tekoppar. Men vintern, som obarmhärtigt följer där efter, känner jag aningens skräck inför. Ska den nu återigen bli så där gruvligt lång? Och kaotiskt snöig? Någon har redan anat tecknen, mängderna med rönnbär, som spår vargavintern. Det är väl dags att börja göra som ekorren då. Och hamstra…

Av Kattis - 9 augusti 2011 15:06

Grävde ner benen i ett par mjuka sköna byxor och gömde fötterna i strumpvärmen.

Det är kallt. Inte mer än femton grader ute och regnet har redan fallit färdigt.

För stunden.


Gossmor lyckades, under förmiddagen, hinna med att ta fighten med jorden ännu en gång. Men fortfarande tronar en redig hög utanför staketet.

Känns som att det aldrig kommer ta slut.

Att en hög kan te sig så liten och ändå kräva så många lass! 

Gräsmattan har nu färgats svartfläckig och plötsligt har vi återigen ingenstans att vistas.

Skönt att vi har altanen nu då.


Lille D ligger på soffan och myser till Cars-filmen. Intill mig sitter Samuel och pysslar gåvor till gossfar. Namnsdag.

I frysen väntar cheesecake på att få avnjutas till kvällsfika.


Det ser inte ut att bli mycket mer av denna dag. 

En tröttdag helt enkelt.....


Hoppas jag lyckas pumpa upp orken till en löprunda innan mörkret fallit i alla fall.


Av Kattis - 8 augusti 2011 22:21

Med liten tuppkam fixerad på hjässan, och 3D-glasögonen på näsroten, satt den lille gossen redo för filmen han väntat på i flera år.

Pappa bredvid njuter av synen av sin älskade lille son som är alldeles spänd av förväntan. Att se sitt barn lycklig, för att inte säga lyrisk, inför en delad upplevelse är så härligt. Ens inre riktigt spinner...


Inte blev upplevelsen mindre av att han endast varit på bio en gång tidigare.


Medans de två pojkarna, son med far, roade sig bildligt, kämpade vi andra med den stora jordhögen som barrikaderat vårt staket.

Skottkärra efter skottkärra fylls och töms på skilda platser.

Krattas, vattnas och slutligen sås. 

Äntligen lite ordning i min lilla sänka på baksidan :-)


Lille D trampar på med sin små korta ben för att få den lilla gröna traktorn in på gräsmattan. Släpet fyllt med jord gör det hela något trögtrampat.

Storebror ger honom lite hjälp på traven.

De får in ett system där en fyller släpet och den andre krattar ut jorden. Sen byts de av.


De är så söta att se. Små bröder i fullt samarbete...

Av Kattis - 7 augusti 2011 23:37

Vår del av världen må ha kommit långt inom många områden.

Vi har siffror som pekar åt rätt håll på tjusiga tabeller. Sjukvård som klarar nästan vad som helst. Kan framställa liv ur vad som helst. Forskning som testar allt och ingenting.


Men något har vi tappat på vägen.

En sak har vi förlorat.

Kontakten med döden....


Vi letar med ljus och lykta efter våra innersta skrymslen. Går själavandringar och griper tag i varje litet strå som kan leda oss in på den rätta vägen.


Men döden. Den naturliga avslutningen på livet. Den har vi totalt förtappat och förskjutit. 

Den har vi glömt. Så pass att den nu skrämmer oss bortom vett och sans.


Vi tar hellre till varje dyrköpt kunskap för att rädda det minsta lilla liv som finns, än att se den totala sömnen låta livet vila.


Vi sätter djur i rullstol eller låter dem genomgå enorma operationer. Låter åttioåriga hjärtsjuka människor ligga intrasslade i slangar i väntan på.....Vad?!


Ett liv är till för att levas.

Och släppas fri.


Alla våra mängder av kunskaper kan göra livsavgörande nytta.

Men låt oss inte bli rädda för att undvika dem.


En kropp som värker, är trasig och ur funktion är inget hem för en fri själ.

Våga låta själen frigöra sig. Våga låta dö...

Av Kattis - 6 augusti 2011 21:23

Knapprar på tangenterna. Fyller rutan med ord, meningar och tankar.

Raderar.

Börjar om.

Raderar igen.


Trött. I kroppen. Och i huvudet.

En vandring med tältning tar på krafterna. Även fast själva vandringen inte blev mer än några kilometer.

Liten fyrbent är tröttare. Legat utslagen i någon bädd hela dagen.

Barnen är de minst trötta. Blir de någonsin det?


En vandring ger också. 

Binder samman, skapar erfarenheter och minnen.

Gossar som får spendera timmar tillsammans utan tillgång till prylar eller leksaker. Blir tvungna att vara uppfinningsrika och använda sig av det som finns i miljön.

Inte blir det några bråk heller. De finner väger till samarbete långt ut över det vanliga. Underbart att se.


Såg det gjorde dessutom våra båtgrannar.

Det är mysigt att få små pratstunder med tillfälliga grannar, som delar en vacker plats i skärgården.

Att då få höra hur fina barn vi har, och hur kul det är att se dem sysselsätta sig så duktigt, och umgås så problemfritt, är förstås ännu trevligare.


Det är fantastiskt givande med en stor familj.

Att få hitta på roliga saker tillsammans och verkligen komma nära varandra på ett annat sätt än man gör hemmavid, är underbart!

Och när man är många går allt så mycket snabbare. Man är många som kan hjälpas åt vid uppsättning av tält, diskning, vedsamling, eldpassning m.m


Så att det skulle vara jobbigare ju fler man är, är en myt.... ;-)

Av Kattis - 5 augusti 2011 21:23

Flötet hinner knappast nudda vattenytan innan det sitter en abborre på kroken.

På bryggan ligger redan en prydligt travad hög av lagom ätstora fiskar.

Synd att fångsten inte togs under gårdagskvällen. Hade varit så mysigt att få sitta och grilla dem över brasan på stranden...


Fiskarpojken lös ikapp med solen då han drog upp fisk efter fisk.

Skulle nästan kunna göra sig ett leverne på det där!


Eller så är det strandförsäljare man borde bli.

Baka en drös med bullar och fara runt bland alla solbadare.

Själva lade vi idiotiskt ner en halv förmögenhet på en påse bullar, några frallor och jordgubbar.

En vanlig dajm-strut gick för femtio kr och frallorna tio kr styck.

Jo, men bensinen är ju dyr nu för tiden...


Försäljaren bad gossfar om en knuff ut från stranden.

-Visst, men det kostar femtio!, gav han till svar...


Fisk var inte det enda som jagades denna tur.

De stackars myrlejonen både matades och fångades i kåsor.

Gossarna rände runt på den långa stranden i sitt sökande efter deras små gropar.

Sen bytte de jaktoffer och grävde fort att samla fiskyngel i.

Kåsorna dög utmärkt även till att gräva med.


Det var till sist endast vi i vårat tipi-tält och några övernattande båtar kvar när väl solen närmade sig grantopparna.

Och gossarna roade sig lika gott, med alla naturens små levande ting, mest hela tiden.

Det var den minste lilla galningen som säkert, innan sömnen tog honom, hade smakat på var och varannan sten och kotte som fanns att uppbringa i vår närhet.

Spännande att se hur hans lilla mage kommer må de närmaste dagarna.


Det är lustigt hur olika våra älskade små kan vara!

Lille D som satt i sjalen på magen de första arton månaderna och ville inget annat.

Som jag önskade och försökte få honom nöjd att sitta en liten stund för sig själv på golvet. Bara så jag kunde skära till kycklingen eller nåt...

Och så nu, lille E, som absolut inte vill sitta på armen. Och någon sjal sak vi inte tala om, den hänger han sig ut ur! Skriker som en galning och vill bara ner, ner, ner!

Men som, på marken eller golvet, klättrar vilt på allt som går att ta tag i eller stoppar allt som är möjligt i munnen.

När man efter en stund får nog och inte orkar plocka ner och plocka ur, vill man inget hellre än att han ska vara nöjd på armen en stund.....


Suck! Aldrig är man nöjd.

Av Kattis - 4 augusti 2011 21:42

Likt trollmor har jag nu lagt mina elva små troll. Sex gossar, en gossfar, ett stycke hund och en hel hoper myrlejon. Utanför tältduken vilar vågorna efter dagens plask och lek. Små fiskstim simmar glatt omkring och är likt myrlejonen lättade över att gossebarnen äntligen lämnat dem ifred. En liten vilding somnade någorlunda lätt efter dagens jakt på allsköns kottar och småsten att stoppa i munnen. Gossmor höll på att trilla av pinn innan han slutligen gav upp och visade vilja att krypa till kojs. Och en gossmor lär inte dröja till sömnen så värst länge heller. Hoppas bara att vi lyckas få plats på båten hem härifrån imorgon också…

Presentation


Ett liv i förändring. Från heltidsmamma till en kvinna med tid för egna intressen.

Gossarna

 

2014  

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10
11
12 13 14
15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Några egna ord

Statistik

RSS


Skapa flashcards