Det vimlar av ungar, chipskålar, plastmuggar, väskor och sovsäckar.

Filmtajm.

Duschning avklarad och matinlangning likaså. Och som vanligt hur mycket mat som helst över.

Judoläger. Åttio procent av klubbens barn är deltagande. Läger är poppis.

Det är poppis med sovsäckar på dojon. Med gigantiska bunkar fyllda till bredden med godis. Stora tvn framrullad och filmmys i mörkret liggandes i sovsäckarna.

Gossmor har minst lika kul som barnen. Babbelstund med andra judoföräldrar. Och gigantiska bunkar fyllda till bredden med godis....

Vill knappast åka hem. 

Men det ska jag. Och Simon. Han får sova kvar en annan gång.

Nu ska vi sova i egna sängar och ladda inför graderingen imorgon.

Kanske kommer vi hem med något grönt bälte. Något oranget. Kan hända till och med gossmor far hem med något tillfärgat på bältet......

Gossmor har tränat kast idag. Med liten pinne. Kotte. Sten. Stock. Och till sist och slutligen dessutom försökt med lååååång-läääängsta grenen jag kunde finna i närmaste mossan.

Det var fyrbenta vännens boll-med-rep som i ett svung lade sig väl till rätta över en grangren fem meter upp i luften.

Kände till slut att upp var dags att ge sig. Den skulle väl ramla ner så småningom, så vi kunde ta den vid ett annat skogsbesök. Men min älskade lilla vän var ju som tokig över den försvunna favoriten!

Kunde ju inte lämna den där hän. Tänk om den blev stulen av......nån ekorre!

Ja, ja. Ett sista försök. En tjock pinne av lagom multen sort. Dropp! Lycka :-)

Och inte var det skogslycka enbart i nedfallen bolls förtjänst. Nej. Spårträningen gick kanon! Åh så kuligt =-)

Och gossarna i kojan fikade pepparkakor och pratade med trollen. Vet inte om det är något vi vuxna inte förstår oss på. Eller om de bara är osynliga för oss. Men i skogen bor de ju. Det vet ju varenda unge!

Det lilla tåget rullar på i sin bana runt berget. Ljusen byts snart om mot kvällsglitter.

Mörkret skymmer och det är bara storpojken som fattas. 

Lille D har fattat galoppen med bokstäver nu. Ber om stavning till alla bröders namn, "smurfar" och vad helst som dyker upp i huvudet. Tänk att det är lika kul varje gång! För gossmor alltså. Femte gossen som lär sig och det är lika häftigt igen :-)

Det är ju roligt i alla dess stadier också. För alltid finns det ju något nytt att lära. Om det inte är bokstäver, så är det lätt räkning, eller multiplikation, länder och städer m.m

Klart är ju att det kommer till en gräns för vad gossmor själv begriper sig på. Men jag är ju inte sämre än att jag kan lära jag med! 

Storpojken till exempel. Matte är ju hans ämne. Bland många andra.

Före har han legat länge, men nu har han blivit ombedd att själv tala om vad han vill lära sig. Rymdgeometri. 

Så nu har han fått en annan bok att pyssla med det i. Årskurs nians bok. Och då vet jag ärlligt talat inte riktigt om jag är med längre. Måste be om att få uppdatera det lite...

Och ja, att det är nians bok är lite speciellt, eftersom han som elvaåring går i sexan. Han bytte upp en klass i trean.

Skryta får man ju INTE!! Men det är klart att det är lite häftigt.... På gott och ont.

Vi har ju då mer eller mindre kommit till stadiet - gosse lär mor - istället för tvärtom.

Regnet smattrar mot rutan. Att det är julafton om tio dagar kan man knappast tro....

Idag har gosskarusellen glatt spunnit vidare. Tre pojkar i skolan och tre pojkar hemma.

Starwars över lekrummets golv och mammas slevar och kastruller över kökets. Någon stackars ensam kåsa glömdes kvar i en låda, men i övrgt fick han (Gargamel även kallad) nog med det mesta.

Mandelmassenassar fick rumporna doppade i choklad, och det mesta av övrig massa också. Större delen av gossfingrarna lyckades vi också få ner i chokladsmeten...

Det är gott med jul.

Paket har har rasslats in via posten. Nu återstår intrassling i julpapper och snirkliga snören. Pappersrassel hör väl julvakan till? Med glögg och lussebulle.

Måste nog köpa hem mer jäst och saffran.....

Dagen har åter vaknat. Solen gläder oss med sin närvaro denna luciamorgon.

Liten Elvis sitter och äter banan med god aptit vid det stora svarta bordet, och i soffan myser två större bröder med varsin pepparkaka.

Simon tog bort polyperna för några dagar sedan och hålls hemma i skydd från baciller och andra otrevligheter. Mår som den lille prins han är, men inte desto sämre då han får vara hemma och leka med lillebror några dagar i lugn och ro.

Skogen lockar och pockar både på gossmor och spårsugen kortbening.

Efter förra veckans mindre lyckosamma försök är vi båda rejält revanchvilliga!

Så var det dags igen....

Svaga, svajiga stämmor låter oss njuta av nattens tunga fjät, till synen av fladdrande ljus och vita linnen med glitterband.

Långsamt tågar de in i den stora idrottssalen, med lååångt upp till tak, bara för att de sista metrarna rassla ur sitt led och i ett gytter strömma runt till de uppställda platserna vid pianot.

Söta är de.

Men tyvärr ger den enorma rumsytan inte någon extraordinär mysstämning. Fast vad gör det. 

Mitt i smeten står en liten näpen lucia. Händerna fast hållna framför magen och de batteridrivna ljusen i kronan svajande, inte av luftdraget, mer av de mindre stillastående benen. Ett litet nervöst, pirrigt leende, skänker hon oss emellanåt.

Min egen lilla stjärngosse står stadigt plcerad i ena ytterkanten. Söt som få, så klart i mina ögon ;-) Med det tjocka, långa håret som ramar in ansiktet och struten som formar det alldeles slätt böjt in vid käkkanten, för hans syn tankarna till Ted Gärdestad.

Imorgon är det lucia. 

Och det krävs nog mer än några vitklädda, skönsjungande sötnosar för att få till den äkta känslan.

Eller så är det just jakten på den, som sabbar alltihop!

Känslan sitter kanske inte i stjärnor, ljus, glitter, musik eller snö.

Kan hända finns den endast, och helt enkelt bara, inom oss.....

Ryggen är något ansträngd. Knäna aningens blåslagna. Håret till viss del avslitet och själen fullständigt balanserad.

Med blåmärken över hela axlarna vilar jag i soffan efter dagens träningspass. Ett bra pass, med bra övningar, men mindre bra koll på de olika kroppsdelarna. Att det kan vara så svårt att få greppet om åt vilket håll foten ska, när armen ska åt det ena och häcken åt det andra....

Och i den här typen av träning är det ju något som måste nötas in i ryggraden. För tänka är ju knappast något en hinner med i fightens hetta...

Inte gick det bättre i familjen egen lilla längdhoppningsduell heller! Gossfar slog mig med hästlängder. Och de studsande små var inte långt från mina längder heller. Undrar om barn föds med inbyggd studs i benen?

Så klart blev det ännu mer allvar när gossfadervännen slöt sig till vår lilla hoppande skara! Vad är det med killar egentligen? Lek blir alltid tävling ;-)

Men efter gossSM i länghopp smakade det underbart ljuvligt med saffransbulle och kaffe!

Lille D, däremot, är bekymrad.

Han vill göra snöänglar. Ligger på det ljusa vardagsrumsgolvet och viftar med armarna och benen.

-"Titta, pappa! Så här gör man!" Och jag vet inte hur många gånger han mycket uppfodrande har frågat, för att inte säga ställt mig personligen till svars för, att snön inte ännu kommit. -"Var är snön, mamma? Den ska ju komma från himlen!"

Ja, detta väder kan man ju prata hur mycket som helst om. Men aldrig få några riktiga svar.

Efter ett par år av extremväder åt det kalla hållet, jämnar nu naturen ut det hela med extremväder åt det varma hållet.

För det är väl det naturen gör. Eller? Jämnar ut.... 

Det är väl därför vi bara har en hel hop med gossar. För att det var naturens sätt att jämna ut vår familjevåg. Eller nåt.

Yin och Yang, ni vet...

Den lille sover i hatthyllevagnen (den där minsta vidriga sorten med snurrande hjul ni vet, jag vet att nästan alla älskar snurrande hjul. Men det gör INTE jag!) och Dennis kör med stor noggrannhet den lilla kundvagnen.

Noggrant för att inte råka missa något gott eller spännande att stoppa i den.... Mindre noggrant med tanke på alla hans små krockar och genande svängar =-)

Vagnen är nästan redan full. Den är ju så liten så det går ju rätt fort. En stor rulle mandelmassa och sen får man trava på toppen.

Och det är bara sådant som ligger i den just nu. Mandelmassa, mörk choklad, nonstop, ischokladformar, pepparkaksdeg, mintchoklad, nougat m.m m.m Vi ska baka julgodis idag. I alla dess sorter. 

Innan vi kom så långt som till affären har vi redan hunnit med några spår i skogen.

Jag kan inte precis slå mig för bröstet av stolthet idag. Den fyrbenta och matte virrade bort sig vid två spår och tog oss vatten över huvudet vid ett tredje. Vi skrapade till slut ihop det lilla av den positivism vi hade kvar och gjorde ett rakt spår från grunden. Ett basic som åtminstone klarades av någorlunda....

Ja, ja. På´t igen bara! Bättre försök nästa gång. Hoppas jag.

Tomten, med sitt rufsiga vita skägg, ligger utslagen på köksgolvet. Bland mycket annat krafs.

Stolarna ligger som vanligt under bordet, och ändå har den lille ligisten lyckats dra ner en hel del av det som egentligen borde befinna sig ovanpå bordsskivan....

I brasan sprakar elden värmande, och även ugnen har gjort sitt för att hjälpa till att höja rumstemperaturen under dagen. På bänken ligger påsar med lussekatter och nybakt fruktbröd. Båda är krafttag för att försöka höja julkänslan något.

För stämningen gör sig inte riktigt i detta väder... Tyvärr.

Storpojken fick sitt rum tillbaka under gårdagen. Och det var med nerverna på helspänn han öppnade dörren till sitt krypin för första gången! Jag vet inte vem som var mest nervös egentligen. Han eller jag. Det var riktigt läskigt att visa honom resultatet av mitt fix!

fast han har under hela arbetets gång sagt att han vet att det kommer bli jättebra, "för det blir det alltid när du gör något mamma...." Älskade unge!

Men nöjd blev han =-) 

Han berättade att det var en konstig känsla att få ett alldeles nytt rum. En bra känsla.

Jag ska försöka få till lite bilder imorgon så kan jag visa resultatet =-)

Julklapparna då?! Jo, det mesta har rett ut sig. Det kommer bli en jul i år igen....