Lovet börjar rinna ut. Skönt....

Lika skönt som när lovet börjar, är det när det till sist tar slut.

Mina gossar ränner inte runt med kompisar i samma utsträckning som många andras barn. Vilket bekymrade mig till stor del för några år sen, men som jag nu har lärt mig acceptera. De är lite som mig. Har inte något enormt behov av social interaktion med utomstående. Vi är ju sociala så det räcker även om vi inte ens lämnar det gossfyllda huset!

Och om jag tänker efter har vi ju varit sociala i massor detta lov....

Bortresta hos systern min och kalasande och firanden i överflöd!

Men i alla fall. Det blir ju rätt tät gemenskap då alla är under samma tak tjufyra timmar om dygnet, flera veckor i sträck. Kan skava lite grand till sist! Nöter på varandra och stöter ihop lite nu och då.

Tappar lusten för att göra något överhuvudtaget, för allt är redan lekt med tusen gånger om minst.

Kan bli bra att komma tillbaka till rutiner, lite måsten och schemalagda dagordningar!

Idag släppte jag lös vildingarna i judosalen. Och de sprang sannerligen som yra höns!! Men att lyckas få till någon organiserad träning var nästintill stört omöjligt!

Fast jag fick brotta ner gossfar åtminstone :-) eller vem det nu var som fick ner vem.... fattar inte var den gubben får sin styrka ifrån, tränar gör han ju inte!