Direktlänk till inlägg 22 januari 2012
Att sitta i en svagt upplyst kyrka. Med stilla fladdrande ljus omkring.
De vita stenväggarna vackert stämningsfulla. Och sången som förhöjer allt till något sagolikt....
Inte många skulle säga sig anse det otrevligt. De flesta själar skulle nog njuta och erkänna det vara en härlig stund.
Så varför tar vi oss aldrig den tiden? Varför lägger vi de mysiga stunderna längst ner på prioriteringslistan?
Tror vi att vi måste bära på en överjordiskt stark övertygelse om en herre vid namn Gud, sittandes på den ståtliga guldtronen där ovan, för att vara berättigade en plats i bänkraden? Måste vi vara alldeles genomfrälsta för att känna tillfredställelse av en skön stund i en vacker kyrka?
Självklart inte!
En vacker stenkyrka i fladdrande ljussken..........är värt en timme då och då.
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 | 5 | 6 |
7 | 8 | |||
9 | 10 |
11 | 12 |
13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | |||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | 28 | 29 |
|||
30 | 31 | ||||||||
|