Gossmor i sin nya gi

Vilken underbar känsla!

Finns det något som lättar ett modershjärta så som att se sitt älskade barn gå från halvt medvetslös, till att vara mer alert och nästintill unslippa sig ett litet leende?! Så underbart! 

Lille Elvis har sovit inatt. (Igår gav han gossmor på sin höjd en timmes sammanräknad sömn.) Bara det gör ju dagen så ofantligt mycket bättre!

Han ser fruktansvärd ut, vattkoppor på varje liten millimeter av sin kropp. Men nu har det vänt, han vill fortfarande inte äta, men går med på att få i sig några skedar gröt i alla fall. 

Igår kväll brast en av bröderna ut i hjärtskärande gråt. En av de större.

Han stod inte ut med att se sin lillebror så sjuk! Hade tänkt på honom hela dagen i skolan och pratat med fröken om sjuklingen där hemma.

Men det är ju bara vattkoppor, försökte jag lugna honom med. Men det är ju jobbigt att se honom se så hemsk ut!

Vår egen lilla Frankenstein......