Prickigt.

Gossfamiljen har nu blivit prickad. Röda små prickar. Kliande små utslag.

Det var sannerligen på tiden, vill jag påstå! Sex gossar som ingen ännu lyckats förbruka sin vattkopporlina!

Men nu så. Tre små och stora gossar segade ner under gårkvällen med prickar små, gömda lite var stans. Nu är det bara att vänta på att de andra tre också prickar till sig, och att det går över...

Sen kan man pricka av den barnsjukdomen från att-ha-listan!

Skönt.

Men att vara sjuk utan att må dåligt är lite tråkigt. Trampa omkring här hemma hela dagen, utan att ha något att göra, är inte så himla kul. Som jullov igen ;-)

Vi får väl låtsas att det är en riktig sjukstuga och låta det bli en slappardag i soffan med lite extra filmmys.

Gossmor själv har just tagit beslutet att kapa av håret. Det är aningens för långt för kampsport. Att klappa ut bara för att rufset hamnat under motståndaren som försöker rulla, känns i knäppaste laget! 

Så nu är frågan bara till vilken form detta trassel ska skäras ner. 

Det är dagens uppgift. Det, och allt det där vanliga....

Bjj-passet i måndags..... kände mig nästintill döende när de otroligt krävande nittio minuterna väl var avklarade!

Spyfärdig räcker inte, totalt omtumlad och kringvispad.

Var aningens nervös inför gårdagens uppstigning. Skulle kroppen fixa det? Eller skulle hela systemet ha lagt av?!

Men det var visst onödig oro. För det var inte mycket värre än vanligt. Visst fanns och finns träningsvärk, men ingen övernaturlig.

Att börja på något nytt, även om det befinner sig inom de välbekanta ramarna, med nya lagkamrater och nya tränare pressar alltid mina nerver en del. Och då pressar jag mig själv en del, eller massor, också. Ska bevisa för mig själv att jag platsar på något fåningt vis....

Att vi har en flerfaldig världsmästare som tränare, ökar nog pressen en ytte-pytte bit =-)

Det blir nog lättare att lägga sig på en mer lagom nivå nästa gång. Idag, med andra ord. Om jag vågar mig dit....

Jag-Mowgli: tuffare än somliga tror! ;-)

Hela stora gossfamiljen ligger utslagen i soffan framför bompas "madagaskar".

Utom gossmor förstås, det tillståndet finns inte i min programmering ;-)

Det stora blå huset har varit fyllt av extrabarn och hundar denna första vardag efter julledigheten. Vilket innebar full sysselsättning för alla två- och fyrbenta!

Hur var det nu med socialiseringen?

Gossmor kunde få så gott som hela att-göra-listan avklarad, så när som på en sak. Hårklippning av små gossar.
Det får bli en annan dag....

Ikväll drar träningarna igång igen. Härligt! Ska trampa in på mitt första riktiga bjj-pass. Spännande!
Och imorgon börjar judon. Fast där missar jag min del av träningen, eftersom jag lovat in mig på något slags kyrkomöte. Gossmor blev uppringd av självaste prästen och blev ombedd att medverka inom någon grupp som ska arbeta för barn och ungdomar inom kyrkan. Vet inte riktigt hur det är tänkt faktiskt, men det är det jag ska få förklarat imorgon =-)
Även det kan bli mycet spännande! 

Lovet börjar rinna ut. Skönt....

Lika skönt som när lovet börjar, är det när det till sist tar slut.

Mina gossar ränner inte runt med kompisar i samma utsträckning som många andras barn. Vilket bekymrade mig till stor del för några år sen, men som jag nu har lärt mig acceptera. De är lite som mig. Har inte något enormt behov av social interaktion med utomstående. Vi är ju sociala så det räcker även om vi inte ens lämnar det gossfyllda huset!

Och om jag tänker efter har vi ju varit sociala i massor detta lov....

Bortresta hos systern min och kalasande och firanden i överflöd!

Men i alla fall. Det blir ju rätt tät gemenskap då alla är under samma tak tjufyra timmar om dygnet, flera veckor i sträck. Kan skava lite grand till sist! Nöter på varandra och stöter ihop lite nu och då.

Tappar lusten för att göra något överhuvudtaget, för allt är redan lekt med tusen gånger om minst.

Kan bli bra att komma tillbaka till rutiner, lite måsten och schemalagda dagordningar!

Idag släppte jag lös vildingarna i judosalen. Och de sprang sannerligen som yra höns!! Men att lyckas få till någon organiserad träning var nästintill stört omöjligt!

Fast jag fick brotta ner gossfar åtminstone :-) eller vem det nu var som fick ner vem.... fattar inte var den gubben får sin styrka ifrån, tränar gör han ju inte!

Skäms....grinig och sur över mitt egna sätt att hantera denna årstids drogpåtryckningar. Dessa förädiska lurande julmysfällor som lockat överallt!

Fallit dit alldeles för grovt och djupt! Skapat ett skrämmande och högst irriterande sockerberoende hos samtliga familjemedlemmar. Med just irritation, ohanterbara sockersug och sockerblindhet till följd. :-(

Så nu fick jag nog! 

Med en stor kasse i ena handen gick jag lös på hyllorna i skafferiet. Rensade ut allt jag inte vill ska finnas i mitt kök.

En hel del for rakt i soptunnan, och annat (baktillbehör, som kan användas vid tillfälle långt ifrån nu) ställdes längst i hörnet på översta hyllan. Gömt, för mig och resten av världen. 

Läste en artikel i en bra tidning (damernas värld) här om dagen. Fick ett bra gränsvärde att hålla mig till; 5% socker i alla basvaror. Eller inget alls förstås!

Nu blir det detox och hårda tag mot sockret ett tag framöver!

Annars tycker jag nog hade funnit en bra balans tidigare. Det var bara den här lurande julfällan vi ramlade i......

Med svårt återhållen stolthet sitter den nu tio år gamla gossen på sin nya fyrhjuling. En liten fyrbent var raskt där och skulle vara med. Stod och klättrade på fotstödet och försökte ta sig upp. Vill alltid vara mitt i smeten, vara med där det händer. Rädd att missa något som kan vara roligt.....

Ser minsann aningens nöjd ut han med =-)

Med en dag startad med gasen i botten, drog vi sedan vidare mot andra äventyr. Pizzabuffe och bowling. 

Just bowling tycks nästan ha blivit en tradition under födelsedagsfiranden i det gossfyllda huset. Fast nu får det nog dröja ett tag tills nästa gång. Känner mig rätt mätt på den aktiviteten för tillfället.....

Lille D blir ju fyra nästa månad, men sen har vi ingen jubilar till efter sommaren. Skönt!

Nu vankas filmkväll. Gossmor har tydligen i ett svagt ögonblick, i något trängt läge eller parallelt universum råkat undslippa sig ett löfte om att få se Jurassic park på tio-årsdagen! Det känns..... min lilla bebis har blivit så stor!

Jag har varit tvåbarnsmor i tio år..... ändå känner jag mig som sexton ibland, eller åtminstone nitton.....eller tjugotre...

Ha det gott så hörs vi!

Tappat bort mig mellan julklappar, knäck och raketer.......

Intrasslad i presentsnören ser jag nu ljuset i tunneln, sista kalasandet sker i helgen!

Julafton, nyår och två födelsedagar inom loppet av två veckor ger lätt torka i inspirationskällan! Som om det inte är nog med att finna reda på lyckobringande paket till sex älskade små, ska denna gossmor dessutom lyckas skänka roliga födelsedagsgåvor till två av dem endast en och två veckor efter jul!

Men nu är det som sagt snart avklarat =-)

Denna förmiddag har spenderats på judomattan. Jag och gossarna hade förmånen att kunna rulla av oss lite på egen hand, eller axel ;-) 

Vi har tränat på gamla bekanta kast som; 

ko uchi gari, ko soto gari, eri seoi nage, ippon seoi nage, koshi guruma och O goshi.

Skillnaden nu var att vi nötte in, inte bara kasttekniken, utan även namnen på dem.

Gossmor ska ju få gradera nu någon gång i denna månad, är det tänkt..... Spännande ;-)

Under nyårshelgen mös vi hos systra mi med fyrhjulingsturer och korvgrillning. Nyårsdagen bjöd på snöbollskrig och pulkaåkning. Det är alltid lika härligt att knö in sig hos dem och leva ihop under några dagar!
Underbara människor som orkar med hela vår galna familj, under sitt tak, i sin soffa och på hela sin nedervåning, i flera dygn i sträck =-)

Hemvägen går förbi det stora leklandet i Örebro. Ett självklart obligatoriskt stopp på vägen!

Nu måste gossmor besegra det stora tvättberget, som hotar om vulkanutbrott nere i tvättstugan!

Må gott så hörs vi.