Hon finns men hon syns inte.

Sitter vid sin bänk på sin stol och är bäst i klassen på att vara tyst.

Runt henne är det liv och rörelse. Klassrummet är fyllt av goda vänner som skrattar och pratar. Skickar lappar. Kastar sudd och ögonkast.

Fröken säger till när det går för långt.

För henne gick det för långt bara de kom in i rummet.

Att behöva sitta där och se alla som är kompisar. Som tisslar och tasslar med varandra. 

Som att sitta i en glasburk i ett akvarium. Mitt i stimmet men ändå utanför.

På rasten kan hon sitta för sig själv. Läsa en bok. Glo.

Är hon inte ibland dem kan hon ju inte vara med. Men att vara nära och inte få vara insläppt i gemenskapen är hemskt. Plågsamt.

Ingen säger något dumt. Ingen gör något elakt.

Så ingen förstår varför hon vantrivs så. Varför hon tycker så illa om allt och alla.

Varför hon mår så dåligt......

Det ringer ut och alla rusar iväg som med eld i baken. 

De är glada. De ska ut och ha kul.

Mattias keps ligger kvarglömd på bänken....

Hon tar den och slänger den i soptunnan.

 

Anne

30 mars 2011 14:16

Det skär i mitt hjärta att läsa det du skrivit. Tyvärr, är detta väldigt vanligt, tror jag. Samtidigt måste jag säga att du skriver så målande och verkligt.

Kattis

30 mars 2011 15:37

Tack så mycket :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...

Nu har det snart gått en vecka sedan mitt lopp i Vemdalen och jag har lagt om min träning inför Göteborgsvarvet halvmaraton om en månad. Så nu blir det färre höjdmeter och mer tempo. Dagens träning planerade jag för att kunna jobba på det tempo jag...

Vemdalen fjällmaraton 45km Hade tre mål för detta lopp: 1. Klara av starten och de första fyra km utan adrenalinpåslag som resulterar i att jag är energitömd efter 500m. 2. Hålla tempot för att klara mig till 32km innan repet skulle dras efter ...

Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...