Otroliga kreationer har jag skådat denna helg. Byggnationer tillverkade med finess och fantastisk uppfinningsrikedom. Magnifikation av sällan skådat slag.
Ändå minns jag som vackrast den av regnet färgat mörk och glansiga murgröna, som krälade sig fram som en tjock matta under buskar och längs trädstammar vid den stora parkeringen utanför.
Människans förmåga är fantastisk.
Men än större är det som naturen skapar ur sitt eget inre!
Om människan släppte fri sin själ på samma sätt, skulle vi blomstra alla lika vackert?