Med stor entusiasm rivs pappersrullen sönder. I tusen bitar.

Den pyttelilla godbiten tycks obetydlig i uppgiften...

Natten var klart lugnare och det räckte med en kissning. Och jag lyckades faktiskt sova några timmar. Av ren utmattning.

Skolstarten tar på oss. Alla. Många gnällde över huvudvärk igår, och gick med lätthet och lade sig vid ombedning. (Kan man säga så? Ombedning..)

Vi lär vara smått slutkörda på fredagkväll!

Elvis har börjat lära sig att sätta sig på köksbordet för att undkomma liten lekglad valp. Och att inte springa, vilket gör mig jätteglad!

Snart är det dags för ytterligare en promenix förbi byggplatser och liten paus vid skolan...

Det känns riktigt bra det här :)

Aningens mör i kroppen efter en natt i soffan. Liten flicka slumrade sött intill mig, själv sov jag som en kratta...
Elvis har blivit storebror. Vilket för med sig lite törst på uppmärksamhet. Är nog bara bra för hans mognad att få lite minskad dos av det!
Morgonen för lilltösen började med promenad (hängandes på armen) förbi två byggplatser och paus bredvid skolgården. Sen sov hon gott

Liten flicka har utökat den stora gossfamiljen

Kläder ligger ihopvikta i prydliga högar, på stolarna i var barnkammare.

Gossar ligger pirriga med sömnsvårigheter och funderar på morgondagen. Ny terminstart. Två ska dessutom byta klassrum och lärare, spännande...

Själv är jag otroligt nyfiken på att se de nya scheman som ska följas detta läsår. Hur ska jag få det att klaffa detta år? Det eviga pusslet...

Och....! Nu är staketet tätat, nedervåningen valpsäkrad, bädd på plats, matskålar redo och bajspåsar utplacerade.

Imorgon kommer hon hem!! Imorgon blir det en tripp ner till underbara La Familia´s kennel i Norrköping för att hämta hem lilla Freja! Som jag har längtat :) Hon har varit med mig sen jag fick veta att hon fanns där inne, 1cm stor, i sin mammas mage. Och nu har hon slutligen blivit stor nog att flytta hem till oss!

Så det är inte bara skolpojkar som kommer sova dåligt inatt. Det kommer blivande valpmamma också...

Ofta går man genom vardagen utan att riktigt se. Allt för vanligt är det att vandra med skygglappar för ögonen och guarden högt hållen...

Men så stormas man av känslor, svämmas över och tillåts se. Plötsligt omvälvas man av godhet och noterar. Ser alla dessa underbara människor man omges av. Alla de som så underbart finns där...

TACK!

Tack alla ni som med er intelligens och kunskap får mig att utvecklas. Tack till er, som bara med er medverkan reder ut min väg mot målet. Ni som med oförståeligt stort hjärta bär mig framåt.

Det är Ni som för mig över mållinjen... 

KÄRLEK

För ett år sen klev jag in i källarlokalen belägen mitt i Stockholm.

Med en härligt pirrande känsla tog jag steget in på utbildningen jag längtat efter under fem års tid. Ett steg på vägen mot mitt mål: problemhundskonsult.

Det visade sig bli en underbar resa, fylld av skratt, sorg och kluriga utmaningar. Diskussionerna har varit många och det har varit högt i tak. Men varje ord har sagt med kärlek och omtanke...

Nu har resan nått sitt slut. Lektionerna är avklarade.

I framtiden väntar en examen, med prov. Både teoretiskt och praktiskt. Men innan dess har jag en del projektarbeten kvar. Några utredningar och planeringar att göra. Och en och annan kurs att hålla.

Och för det behövs det hundar. Så nu är det bara att försöka skaka fram några...

Stjärnklart.
Värmen i sovrummet får mig att ställa mig i fönstret en stund. För att andas.
Känslan av att ha en tyngd över bröstet är obehaglig och gör andningen besvärlig. Några friska andetag ur sommarnatten gör gott.
Syrsorna håller mig sällskap