Drömmer mig bort...

Drar handduken om mina uppdragna ben och blickar ut över vattnet. Den låga solen får de lugna vågorna att glittra likt tusen stjärnor. Kvällsbrisen får min hud att knottras och jag ryser...

Klipporna under mina bara fötter är ännu ljum efter den varma dagen, och när jag blundar kan jag fortfarande se de glada barnens plaskande vid klippkanten.

Bakom mig ryker det ännu från den slocknande elden i bastustugans vedeldade aggregat och jag hör hur det knäpper genom den öppna trädörren.

Uppe i stugan sover nu barnen och jag kan se hur maken min plockar i köket. Kokar te.

Han ser min blick genom fönstret och vinkar åt mig att komma in med tekoppen i handen.

Jag drar ett djupt andetag av den friska havsluften och reser mig sakta...