Det snurrar till ibland....

Står med båda fötterna stadigt förankrade på jorden. Ändå händer det att världen vrider mig lite ur balans då och då.

Inget jag skyltar med. Absolut inget jag gnäller över. Jag har en gång varit en hejare på att åka discojet!

Varv på varv och gång på gång. Kittlet i magen är en härlig känsla...

Fast ibland kan det vara svårt att veta om det är av godo, eller om det kanske rent av bör undvikas?

Livet är långt. Synnerligen för långt för att tråkas igenom.

Inte för att man därför måste kasta sig huvudstupa ut för stup, och hängandes i resårband fylla sig själv med lyckosrus. För att skapa sig själv sina egna snurrar...

Nej, våghalsighet är nog knappast något för mig! Det räcker med att ta bilen en bit utanför den bekanta kartan för att mina nerver ska börja svaja. 

Men en liten snurr här i livet kan vara nog så gemytlig. Den behöver väl ändå inte kasta runt hela livet och orsaka kaos för det?

Nej, in med fler snurrar! De förhöjer livet...