Direktlänk till inlägg 20 september 2012
Vad hände med att hjälpa sitt barn att klara av sin separationsångest?!
En liten fyraåring som plötsligt visar deppighet hela dygnet, och som in i sömnen är orolig inför morgondagens dagislämning, får mamma ur balans totalt!
Dagis är ju inget tvång för mina barn. Det är ju inte så att han måste gå dit.
Men det handlar om att han behöver få lära sig att separationen från mig inte är vare sig långvarig eller farlig.
Och att han ska få möjlighet att leka med barn i samma ålder, och få komma in i en barngrupp som dessutom kommer bilda en gemensam skolklass om ett par år....
Men var går gränsen mellan den ångest som vi ska pusha våra barn att klara av, och den som visar tecken på att bli för tung för barnet att bära? Och hur hanterar vi den?
Där står vi nu, jag och min lille D. Balanserar på den vassa kanten av ångest.
Vi planerar att ta oss till dagis igen på tisdag. Och att han då bara ska vara där en liten stund, ett par timmar ungefär.
Får väl se hur detta går...
Vilken trötthet jag upplever just nu! Två veckor in i arbete efter en väldigt lång semester och det är klart att det tar på krafterna att komma in i rutiner igen, lära mig nya rutiner för ändrade arbetsförhållanden, jobba ihop mig med nya kollegor ...
Som på ett fullastat lasbilsflak längs en dammig grusväg genom den indiska landsbygden känns det. Trångt bland människorna, gråtande barn och snarkande äldre. Det är bara yrande fjädrar från hönsburarna staplade på taket som saknas. Jag sitter på...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|