Skogen är mörk, blöt och svagt dimmig.

Kommer på mig själv med att muttra ihop då jag inte lyckas att gömma mig ordentligt, trots att jag försöker slinka in bakom närmsta gran åtskilliga gånger, för att kunna öka valpens intresse och vilja till uppmärksamhet mot mig. Tills jag dumt inser att då hon inte ger mig utrymme för att försvinna, behövs ju knappast den övningen! 

Men säkert kommer den väl till pass lite senare...

Byter uppgift och börjar samla svamp istället. Trattisarna växer överallt. Så jag tar bara de största.

Morgonens skogstur bjuder på fräst vitlökssvamp med rostad smörgås. Mums!

Det är lustigt det där med att vara tjej. För är du tjej, då ska du veta allt och ha koll precis på vad som gäller där du med minsta fot är lite involverad. Och vet du inte det... Då känner du skammen krypa upp genom halskotorna och blickarna irriterat ifrågasätta.
Frågas istället grabben brevid, och låter höras att han vet faktiskt inte riktigt. Då läggs huvudet osynligt på sned och man ler lite svagt överseende. För han är ju kille. Och det vet man ju hur de är. Har så mycket annat i skallen, och kan ju inte hålla koll på allting heller!
Men en tjej. Hon ska ju veta! Det är ju det hon är till för. Att hålla ordning på allt och alla

En blöt stund i skogen och en valplekstund senare sitter jag vid det stora svarta köksbordet och njuter av min stora kopp kaffe.

Det var en något trött morgon för både gossmor och alla gossar. Igår kväll var det ju ingen som kunde gå i säng förrän vi hade fått se Felix hopp genom atmosfären. Vi satt som gjutna i soffan för att se den gigantiska heliumballongen lyfta från öknen och sakta glida uppåt. Högre och högre...

Det var en riktigt häftig resa han gjorde. Kan inte begripa hur en människa vill utsätta sig för något liknande! Men det är ju tur att vi alla är olika.

Men jag var lite nervös över hur det skulle gå. Just för att mina barn satt och tittade. 

Tänk om det skulle gått åt pipan.

Fast det var ju en så häftig grej, så de måste ju få se.

Trots den trötta morgonen kom alla upp ordentligt och iväg i tid till skolan. Och nu ska jag fixa allt som fixas ska...

Bastuvakt. Tre rumpnissar i värmeskåpet.
Kända för sina enorma skrattanfall gör de mig redo att gripa in. För lekstund framför bastuaggregatet vill jag inte veta av.
Får sitta här utanför i hettan, och svettas

Bläddrar bland gamla bilder från träningspass på klubben. Ser mig själv i mängder av varierande grepp och positioner. Ser håret, som i allra första början var långt i en hästsvans på huvudet, steg för steg kortas det ner. Via axellångt kryper det högre upp ju mer jag scrollar ner bland fotona.
I fredags var jag hos frissan igen. Och nu är det kort.
Androgynt som mitt utseende är, kan jag nog passera som en pojk nu. Det tycker i alla fall mina söner.
Och min man då. Ja, han säger inget, så har han ingenting sagt

Färdigtävlad.
Två vinster och två förluster, gav ingen medalj men en stolt självkänsla. Särskilt som förlusterna gjordes mot guld och silvermedaljörerna! Bra kämpat

Står intill tävlingsmattan och lyssnar till myllret av röster och hejarop. Snart är det dags för min lille