Med snön i drivor över axlar och rygg kom vi hem efter morgonens vandring.

Lille D började på dagis igen efter julledigheten, och det gick oväntat bra. Skönt! Jag vill ju bara att han ska få vara där med jämnåriga och ha skoj. Annars känns det ju inte värt det!

Sitter och tinar upp med dagens andra kopp kaffe. Fryser. Jätte. Mycket.

Och ingen ved har vi! Skandal!

Nästa vecka drar judon igång igen. Och jag och min tränarkollega fnular för fullt på terminens upplägg.

Han med bästa data-kunskaper ordnar program och fixar perfekta lösningar för bästa sammarbete via r-y-m-d-e-n......

Ja, eller var finns nätet egentligen?!

Och jag som inte begriper ett dugg. Och som tycker det är lika magiskt att det börjar lysa varje gång jag lyfter locket till min bärbara datamaskin, kämpar febrilt med att förstå hur jag ska hitta till olika platser och hur jag ska få platserna att förändras med olika installationer. Som jag för övrigt också måste hitta...

Ja, ni hör hur obegripligt det är!

Men garanterat blir det bra till sist.

Och garanterat blir det en lika kanonkul termin som förra! Jag vågar nog lova att den till och med blir ännu lite bättre, med bättre grupper och noggrannare indelningar. Vilket förmodligen leder till aningens minskade barngrupper och större möjlighet till översikt för oss tränare.

Det ska bli jättekul att komma igång igen!