Med huset fullt av gossar och en stark motvilja gentemot vapen, satte jag tidigt ner foten och tog bestämt avstånd från allt vad pang-pang hette.
Inte ett enda vapen tilläts mina söner äga!
Sen fick jag sakteliga inse att det där med vapengränser är lite klurigare än så. Ett basebollträ kan med lätthet också vapenklassas.
Gränsen drogs någonstans vid svärd och pilbåge. Det kändes som ridderliga attiraljer värdiga att bäras av tappra gossar!
Sen kom det där med jakt. Smygande jägare i skogen har jag faktiskt inget emot. Så länge det handlar om födojakt. Och de har ju vapen....
Men då har de fått ta pinnar till hjälp. Där är det ju bara fantasin som sätter gränserna.

Men så rätt vad det är. Mannen tar med sig sin kolsyrepistol och låter gossen pricka tall

Sol och gnistrande vintervärld.
Samlade ihop flocken för en tripp till sjön med obligatorisk korvgrillning.
Som vanligt är det alltid någon som trumpet och ofrivilligt sätter sig i bilen, men väl framme är samtliga gossar fulla av lekglädje. Att det aldrig går att göra något som alla sex barn jublar åt är man för visso van vid vid det här laget. Men det är ändå smått irriterande... Vi har lärt oss att det går inte att fråga först. Alfaparet bestämmer aktivitet och flocken följer. Alla är ju nöjda på slutet i alla fall!