Människan är otäck. Läskig.
Man vet aldrig hur mycket ondska hen bär på...

När ska man bli rädd? När ska man reagera? När ska man skrikande springa sin väg?

På avsides plats sent en mörk kväll.
En främmande bil bromsar in. Stannar till, mitt på vägen, med motorn igång en bit ifrån.
Rastar min hund och ignorerar, noterar. Tid går. Tar några kliv.
Bilen rullar ett par meter framåt.
Vänder helt om och går mot bilens bakdel. Under lugg kikar jag in.
Någon tänder en cigarett och kör sedan därifrån.

När?

Efter ett ordentligt ansträngande judopass, och ett därpåföljande aningens krävande bjjpass, känns min kropp skönt välanvänd denna morgon. Kanske till och med lite trött. Ända inifrån och ut.

Efter en natt med liten sängkamrat som inte kunde ligga still känns min själ något utsliten. För få timmars sömn som fått mitt tålamod så smått skört och lättantändligt.

Lägg till några pikande åsikter, ifrågasättanden och skilda värderingar. Så har ni min fredag....