En lugn promenad i friska luften gör gott även då astman besvärar. Och att mata en skock änder gör rätt gott det med. Fast på ett annat plan.
Det underhåller två små barn om inte annat.
Nu blir det lunch. Fiskpudding.

Jag kan ändå inte låta bli att känna att det är bättre att vara sjuk på lovet, än att behöva missa skoldagar!

Kära lilla Samuel ligger forfarande däckad i feber och hosta. En hosta som river i halsen och får ögonen att tåras. 

Inte är det ett roligt sportlov att ligga rödblommig i soffan. Stackarn....

Och han är ju inte helt ensam i sitt tillstånd. Fast ingen annan har feber och mår så skrutt som han gör. 

Men hostar, det gör nästan allihop vid det här laget.

Själv har jag astman som gör sig påmind. Så gårdagens pass blev enbart tekniskt. Men även det är ju bra!

Man behöver inte alltid köra så svetten lackar. Att ibland fokusera helt på teknikerna och bara ta det lugnt är också det väldigt lärorikt.

Fast kanske lite frustrerande....